PrataBas

Ja, vad gör man då?
Har ju berört ett närliggande lite känsliga ämne i en annan tråd som jag inte vill trascha mera.
Men hur kul är det när gitarristen redan bestämt exakt vad du ska spela?
Några erfarenheter?

Byter gitarrist. Eller byter band. Liksom, om han nu vet precis hur han vill ha basen, kan han ju spela den själv?

Det beror ju lite på situationen i övrigt tycker jag. Att lira i ett band handlar för mig mycket om att ge och ta, och en dialog.
T.ex om gitarristen har skrivit en låt och har en väldigt tydlig vision av hur han vill att det ska låta, inklusive bas, så får man ibland respektera det tycker jag. I alla fall om det inte är helt åt skogen.
Åt andra hållet måste ju den som skrivit låten till ett band kunna lyssna på idéer från övriga musiker. Dialog som sagt.

Men om det å andra sidan är så att gitarristen i fråga hela tiden är där och styr och ställer så skulle jag nog ledsna rätt fort. Man måste ju ge varje musiker utrymme att uttrycka sig, inom ramarna för låten.

Vem äger frågan, är frågan...
Om man är ett band som ska funka som ett band är det trist med diktatorer. Om dikteraren av villkor dikterar bara för att han/hon alltid anser sig ha rätt är en mognadsfråga. I den situationen skulle jag överväga byte av band. Om låten kräver ett visst tonalt innehåll så är det så det ska vara. Försök spela Ted Gärdestads Satellit med pumpande åttondelar så ser vi ju vem som hade rätt...

Här är det omvänt, tyvärr, vilket inte heller är kul.
Efter min "comeback" började jag spela med ett hobbyband. Börjar tröttna eftersom ingen lyssnar vare sig på sig själva eller helheten. I tidigare band har vi spelat ihop oss rätt snabbt men inte nu. Två gitarrister som ofta krockar tonalt eller rytmiskt och en trummis som spelar för sig själv. En riktigt bra sångerska och klaviaturist är trösten. Jag har förstås blivit gnällspik då jag försöker samordna. För att ge möjlighet till var och en att själva upptäcka brister spelade jag in ett rep nyligen och la ut på vår dropbox för genomlyssning och självkritik. För min del fann jag ett par detaljer i min basgång som behövdes rättas till, men det slog slint för övrigas självkritik.

Kommentarer från gitarristerna blev: "Nä jag vågar inte lyssna" och "Inspelning är onödigt för musik gäller för stunden och jag tror inte publiken spelar in heller".
Trummisens kommentar: "Jag har lyssnat och det var inte bra för självförtroendet."

Har snackat med pianisten som är gammal och erfaren. Han menar att det beror på att de här tre aldrig varit ute "på riktigt" och att det kanske lossnar.

Vad ska jag göra?

Beror på hur bra det låter alternativt hur mycket hen betalar.

Jag tycker nog mest att det inte är lika kul att kopiera som att få vara kreativ. Dock inga direkta diktaturfasoner, men låtar som är arrade i detalj.
Body&Soul, kanske ge det lite mer tid. Sen byt ut dom som inte funkar.
I vårt fall lyssnar vi alltid hemma på inspelat rep. Inte alltid kul men nyttigt.

Tack för respons Håcke, men här byts inget folk... det är jag som är inbytt. Den förra basisten ledsnade Jo det där med att spela in är oerhört nyttigt är min erfarenhet. Ibland hör man dumheter man gör omedvetet. Ibland hör man ett j-a sväng fast man tyckte det var halvsegt när man spelade.

Det handlar förstås om ambitionsnivåer. Utan att vara någon särskilt duktig musiker så har jag ändå spelat ute en del genom åren. Tände till igen när jag fick en förfrågan, men repa för repandets skull lämnade jag i tonåren. Hellre då träffa nya musikanter och jamma förutsättningslöst. Nå, vi har ändå ett par inbokningar. En om en månad som förband till ett namnkunnigare band på en jazz&bluesklubb, sen en helkväll på nåt för mig okänt hak men först i augusti. Med den här takten borde det vara augusti 2017

Jag har inga direkta problem med det då gitarristen jag lirar med är på samma våglängd som jag så då blir det inga direkta problem.

Förvisso så skriver jag de flesta låtarna så då brukar det bli att jag säger åt honom vad han ska spela.

Men han är lätt att ha och göra med så hans idéer brukar ju tryckas in i det hela.
Ge och ta, helt enkelt.

Om ni skriver egen musik, han håller i rodret på alla/flesta låtar och ni har fundamentalt olika idéer om hur basen skall gå kanske ni inte är musikaliskt kompatibla..?
Ge och ta funkar om man är i samma universum, och om bägge sidor är beredda att både ge och ta.
Men är man i olika universum är det inte säkert att det funkar, likaså om du eller gitarristen inte är beredda att både ge och ta.

Beror ju på hur ni är som band också.
1. Är det han som "är bandet", och ni är hans komp?
(1b. Eller tror han att det är så.. )
2. Eller är ni ett demokratiskt band, men han är den som har mest idéer på låtar?
3. Eller bidrar alla ungefär lika mycket, men hans låtförslag är arrade in i detalj på en nivå andra inte gör?

1: Live with it eller byt situation.
(1b: Bandsnack!)
2: Diskutera vad som gör det roligt att göra låtar ihop. Används hans arr då de är bäst, men experimentera. Det är ju ofta fleras input gör roliga låtar. Lyssna även på övriga bandmedlemmars idéer om basslingorna - många öron lyssnar bättre än få.
3: Låt honom ha lite plats i sina bidrag, men i stort sett 2:an iaf.