Igår var jag och beskådade en konsert med Millencolin som var bra på alla sett och vis. Inget konstigt med det. Jag hamnade ganska långt fram till vänster, precis framför en av gitarristerna, Mattias Ferm. Han var ruskigt energisk, spelade på en snyggt sliten Les Paul, sprang runt och showade och det lät riktigt bra, skitigt och punkigt.
När jag kom hem på kvällen slog det mig plötsligt: Jag vill också spela gitarr! Jag sålde min gamla strata som stått oanvänd i flera år för ett tag sen, så nu har jag suttit hela förmiddagen och surfat runt på blocket, tysken, börsen osv och letat efter trevliga instrument. Hela jag är fylld av begär efter att ösa feta kvinter med fullt ställ på stärkaren.
Frågan är nu: Är jag galen? Sjuk? Smittad av diskantfebern? Eller är det fullt naturligt och socialt accepterat för en basist att vilja lira gitarr också? Kommer jag kunna visa mig här igen om jag köper en billig Harley Bentongura av tysken och lirar lite för att tillfredställa mina lustar? Eller borde jag lyssna på Billy Sheehan tills min lust att spela gura går över? Eller jag kanske borde acceptera det, komma ut ur garderoben och erkänna att det är kul att spela både bas och gitarr?
