Frankfurtmässan 1984 - det var då allt hände...

[Roger Hedin]

Allt nytt kom på bred front. Syntar hade antingen MIDI eller ingen framtid från det året. Gitarr- och bastillverkare tog ut svängarna rejält. Steinberger var stora, Status var stora, Warwick var på väg upp. Fender och Gibson var förpassade till historiens bakgård. Digitala effektsystem var på frammarsch: Sequential Circuits modulära programmerbara effektrack var the shit. Det var en riktig melting pot med idéer: galna och/eller bra. Där fanns ett litet företag som byggde en digital gitarr med en bandlös, men trappstegsformad greppbräda i kolfiber. Bond levde två år, deras instrument var extremt bortom horisonten. Kanske lite för mycket även för den tiden...

Bond Electraglide - den gjordes bara som gitarr; annars hade jag köpt en på studs. Steinberger, Chapman stick och Electraglide hade varit något att veva med på scenen.

Störst på mässan det året var Yamaha DX7 - resten är historia...
Slut på nostalgin för ikväll!

[gthyni]

Kanske var det för mycket teknik och för lite musik:

Billboard topp 10 helåret 1984:
1 Prince When Doves Cry
2 Tina Turner What's Love Got To Do With It
3 Paul McCartney and Michael Jackson Say Say Say
4 Kenny Loggins Footloose
5 Phil Collins Against All Odds (Take A Look At Me Now)
6 Van Halen Jump
7 Lionel Richie Hello
8 Yes Owner Of A Lonely Heart
9 Ray Parker Jr. Ghostbusters
10 Culture Club Karma Chameleon

ganska lättviktigt, men nåt genialiskt i topp iaf
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=UG3VcCAlUgE[/youtube]
och 8
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=SVOuYquXuuc[/youtube]

[gthyni]

Mick Jones lirade väl på en Bond:

[Per]

80-talet var nog i o f s i mångt och mycket inte mitt musikaliska årtionde, MEN planka Nathan East's bas på Footlose. Den är jäkligt skojig att spela, trots att låten som sådan är lite infantil.