PrataBas

Jag läste tråden om "Den utfrysta basisten i bandet" från 2014 men postar ändå...
...en fråga om basister ser på sin roll och betydelse i ett (rock)band annorlunda än t.ex. sångare och gitarrister gör. Och om icke-basisterna ser på basisten annorlunda än på "frontfigurerna". Jag gör demos på mp3 som jag skickar till de andra i vårt band(vi är fyra gamlingar) och får alltid svar från trummisen, ofta från gitarristen och på fem år två gånger från basisten.
Vi är alla vänner så min tolerans är hög men jag ville veta orsaken och frågade i ett mejl- Svaret kom till slut: "Du gillar ju att skriva men jag gör inte det. Vi är olika." Men jag får för mig att han sen gammalt har inställningen att han sköter basspelet (bra!) och det räcker.
Jag är nyfiken på om det bara är han eller om det känns igen? I så fall var det vanligare på 60-70-tal än på senare tid?

Vårt band har en aktiv roll för alla medlemmar. Vi är två gitarrister, en sångare, basist och trummis. Vi är tre som skriver låtar, nästan alltid två av oss tillsamman. Sångaren skriver alla sångtexter och sångmelodierna, trycker t-shirts och fixar. Trummisen gör trummspelet men är också vår producent och ljudtekniker vid inspelning. Dessutom äger han vårt PA, fixade replokalen och håller relationen mot studieförbundet. Alla som spelar instrument lägger spår hemma för demon eller för inspelning. Flera av oss jobbar med skaffa gig, en gitarrist har fixat loggan, jag ordnade namnet, webbsajten, grafik och fotografi, marknadsföringsmöjligheter etc. En annan gitarrist och jag sköter Fejan.

Olika människor gillar olika saker. Jag är så jäkla glad att ha ett band där folk bryr sig och lägger ner själ.

Det är nog olika beroende på personlighet och intressen vid sidan om spelandet.
Finns mååånga band där basisten är främste låtskrivaren.

I det lilla coverband där jag basar är det väldigt lika med vem som bidrar med låtförslag, arr-idéer, etc.
Men jag är den som är intresserad av hur prylar funkar, så det är jag som fullt ut kan sköta ljud- och ljus-system, inspelningar, etc.
Inte för att jag är basist utan för att jag bara tycker att det är kul att fatta hur prylar funkar.

Som leadsångare och basist är jag kluven.

Det där har mycket med gruppdynamiken att göra.
Samma person kan bete sig helt olika i en annan grupp.
Eller ifall någon kliver av/åt sidan av någon anledning så kan gruppdynamiken ändras och samma person kliver fram och tar en mycket mer aktiv roll.

Det kan ju vara så att er basist inte behöver göra nåt annat än spela bas för att ni andra gör redan allt.

Eller så vill han bara spela bas.

TDHP skrev: ↑ons 26 feb 2020, 07:20 Som leadsångare och basist är jag kluven.

Dito uppgifter. Vidare äger jag PA och kringutrustning, ljus så vi klarar oss, (trummisen har mer), och har störst bil. Dessutom är jag dubbelt så gammal som de andra i bandet och har varit deras lärare,
Man får närmast försöka sparka fram dem, så de inte har för mycket respekt för farbror.

I det förra bandet använde vi också mina grejor, men där var jag mera basist samt delad leadsångare, praktisk fixare och vid behov pappersnisse, medan gitarristen dominerade det musikaliska och trummisen betraktade sig som bandledare.

Så jodå, det kan variera.

Vi är inget rockband utan ett kyrkband, men det kanske funkar ändå. Jag är basist och en av fyra alternativa sångare. Jag frontar bandet mot andra och är den som främst föreslår låtar och arr, men många hjälps åt. Jag ledsnade på kyrkans mixer och köpte en egen mixer och lärde mig basal mixning, nu har vi en ljudtekniker.
Det ser ut som att det inte riktigt finns något mönster...

Nej, det är väl en myt som alla andra myter om stereotypa roller och personligheter i band och andra sammanhang.

Tack för svaren! Basisten som den undanskymde i ett band är nog en myt ja. Men i ett rockband är det det bästa instrumentet för den som VILL vara undanskymd. Ingen reagerar på att sångaren spelar bas men ingen reagerar heller på en basist som står för sig själv o gör sin sak. Kanske...är det så enkelt att han vet att alla demolåtar blir omarrade av oss andra och vill spela dom utan förutfattade meningar. Så är det...

De enda rollerna som inte kan vara undanskymda är väl sångare och sologitarrist. Övriga kan vara hur hemliga som helst.

Och apropå omarrning: "It's not a chord until the bass player decides which note to play over it."

Det finns ju ett jättebra sätt att fullständigt förstöra spelglädjen också:
Ifall låtskrivaren, tex gitarrist eller än värre sångaren, dikterar exakt hur man ska spela på basen.
Finns inget tråkigare oavsett hur avancerat och krångligt det är.
Då kommer han/hon/hen nog inte engagera sig så otroligt mycket.
Kanske faktiskt också gärna gömmer sig lite på scen också innan han/hon/hen hittar ett annat band att spela med.