PrataBas

Baslegendens egen modell framtagen i samarbete med Sire. Modellbeteckning Marcus Miller P5 Alder-4 TS (tobacco sunburst).

I princip bara provspelad. Bytte till flats strängade thru body men original rounds följer med (var inte strängade thru body men längden räcker nog för det också).
Kan skicka med en sprillans gigbag också (följer inte med nån när man köper de här basarna)

Köpt ny för bara en vecka sen men jag har köpt på mig lite för många basar senaste tiden så jag måste välja ut vilka jag ska behålla. Nypriset är ca 5 500 kr.

Fått bra reviews. Mycket bas för pengarna (särskilt om man köper min).

Pris: 2995 kr. SÅLD (för det begärda priset)

Specs:
Alder body
One-piece roasted maple neck
Roasted maple fretboard
Neck profile: C
Scale: 34" (Long Scale)
Fingerboard radius: 241 mm
Nut: Bone
Nut width: 42 mm
20 Medium small frets
Pickups: 1 Marcus Vintage-P Revolution Single Coil
1 x Volume and 1 x tone control
Pickguard: Tortoise
Marcus Miller Vintage-S Bridge
Hardware: Chrome
Colour: Tobacco Sunburst
Made by Sire

Vill du göra någon sorts byte mot min Moddade HB plus pengar?
viewtopic.php?f=6&t=94496

Sålde den igår.

ok!
Nu när du sålt den. Kan de ge ett kort omdöme om den?

Ja, det kan jag. Jag har inget negativt alls egentligen att säga om den. Halsen med sina valsade kanter och frånvaro av vassa bandändar sticker ut som det jag uppskattade mest. Ganska tjock hals men det brukar det väl vara på p-basar. Men överlag mycket bas för pengarna även om man köper den ny.

Det jag inte gillar estetiskt är att halsen är så hårt rostad att den nästan ser brunmålad ut. Så mörk är den inte på baksidan på de officiella bilderna. Å andra sidan är greppbrädan också mörkare och det tycker jag är ett plus. Vet inte om det är så överlag eller varierar från exemplar till exemplar.

Sire som gör de här basarna har ju fått bra kritik även för andra instrument, som Larry Carlton-335:orna.

Om man jämför med Squier anniversary-modellarna som också fått bra kritik så tycker jag Miller-basen vinner. Särskilt ogillar jag valet av träslag i Squier-instrumentens kroppar som jag inte ens hört talas om plus att man valt att limma ihop bitar som inte ens i närheten matchar i nyans och på vissa modeller valt att köra halvtransparent färg så att eländet lyser i ögonen. Riktigt fult men vikt-, resonans- och ljudmässigt upplever jag det inte som något minus och halsarna på de ex jag testat är riktigt bra. Bra bandjobb bl a.

Men verkar som asiaterna överlag lägger ner mer tid på det nu. Köpte nyligen en Indonesien-tillverkad PRS-gitarr och bandjobbet på den är bland det bästa jag varit med om, bättre än på de två USA-tillverkade Gibson-gitarrer jag också köpt nya i närtid även om de inte heller tillhör the top tier av deras utbud. Öht oerhört bara kvalitet på allt på PRS:en. Enda minuset att de satt täckplattorna på baksidan för elektroniken utanpåliggande i stället för infällda som på de dyrare instrumenten. Det borde inte kostat så många kr mer att fräsa ur runt kanterna tycker man, onödig besparing som drar ned intrycket. Man är ju van vid sånt på Fender som alltid har täckplattan över svajet ligger utanpå men inte på såna här instrument.