Tipping points - Musikupplevelser som förändrat ert liv

[midlifecrisis]

Jag kan nämna två sådana händelser. En var när jag slog på teven -76 och filmen som visades var the Manticore Special - World Tour med ELP. Det var då jag upptäckte musik på riktigt. Lika när jag fick RtFs Romantic Warrior i julklapp av mina snälla morföräldrar. Det var jag då jag upptäckte basism på allvar. Skall heller inte glömma när jag hörde Veltman (Sveriges första superbasist) -77. Det var STORT(trots Aria o HH).
Några andra som upplevt liknande "tipping points"?

[mrbaloo]

När jag fick höra Level 42 platta Standing in the Light. Då visste jag att bas var dröminstrumentet.

[BBQV]

För mig är det konserter som etsat sig fast, främst U2 i Göteborg på nationaldagen 1987.

[bjelkeman]

Första repet med mitt första band. Jag var 14 år. Det var första gången som jag gjorde något distinkt annorlunda, som ledde in mig på en helt ny personlig bana. Det blev bra.

[B-Å Åhs]

Weather Report på Konserthuset Stockholm 1978 med Jaco , förändrade min vy totalt om vad man gör med en elbas.

[Zyrran]

2012 - Ullevi, Springsteen framför Jungleland för första gången utan Big Man Clemons.

[Basmagnus]

Tedeschi Trucks Band, 02 Shepherd's Bush Empire London 2011. Mitt musicerande och min syn på musik kan räknas som före och efter den konserten.
Detta trots att jag spelat i 20+ år. Precis den injektion jag behövde vid precis rätt tidpunkt. Och nu ska jag snart släppa egen skiva, mycket tack vare den konserten.

[bt]

När jag hörde "Hair -the soundtrack" runt -95 och beslutade mig för att söka till musikskola.


bas

[kmo]

Fick ett blandband med Zeppelin -88 av en kompis. Det....

[Bullen]

Fick höra Accept hos en bekant till familjen när jag var 8 år och det förändrade mitt liv. Han matade mig därefter med alla de gamla hederliga hårdrocksbanden och gav mig blandkassetter m.m. och på den vägen är det. Accept är fortfarande no1. Hade nog aldrig börjat spela bas eller intresserat mig för musik över huvud taget om det inte vore för det, innan dess var det hockey, bandy och liknande trams som gällde. Har väl kanske honom att beskylla för att jag blev fattig musiker och inte NHL-miljonär...

[bassace]

När jag 6 år gammal var på NK i Malmö en dag i början på 1967 och mina föräldrar köpte den precis nyutkomna singeln "Penny Lane/Strawberry Fields Forever" och hur vi sen gick hem och spelade den på radiogrammofonen i vardagsrummet.

[Jan Hellman]

Får nog citera bjelkeman här. Första repet med mitt första band. Jag var 8 eller 9 år gammal. Jag hade plankat min första låt och dom andra spelade låten först utan bas och andra genomköraren där jag själv skulle spela var fantastiskt på många sätt. Inte för att jag var så bra på att spela, jag sög purjo (!!), men upplevelsen när jag slog an första tonen och känslan av att fylla ut dom låga frekvenserna tillsammans med dom andra i bandet var faktiskt någonting jag aldrig upplevt förut. Hade knappt varit på någon konsert ens. Just den tonen fick mig att bestämma mig där och då! Jag skulle spela bas. Och det helst resten av mitt liv!

Sen har det kommit MÅNGA andra livsavgörande upplevelser från musiken. Framförallt när andra spelat. Om inte till och med UTESLUTANDE när andra spelat faktiskt.

* När jag fick min första Kiss-platta på 70-talet.
* När jag hörde Sex Pistols första gången på 70-talet.
* Stockton's Wing på Sofiero utanför Helsingborg sent 70-tal. Sen vart jag SÅLD på irländsk musik!
* Firade nyår med min far på en pub i Berlin tidigt 80-tal. Det spelades irländsk folkmusik. Jag blev full. Jag var runt 14 eller 15.
* Första Peter Gabriel-konserten. Ganska sent i livet faktiskt. Tidigt 90-tal.
* Jag och en polare var nere och dök i Afrika och hamnade på en inhemsk "pub" i Lilongwe där det spelades musik på hemmagjorda instrument som såg ut som skrot. Bandlösa "gitarrer", en-strängad hinkbas och "trummor" gjorda av burkar och skrot. JÄVLAR vad dom spelade och sjöng!! HELT otroligt!

Och en massa annat.....

[saft]

Jag råkade se Hells Jingle Bells i SVT, 2009 tror jag det var.

Kändes inte så fränt med hårdrock efter det:)



Har följts upp fint utav Lordi i Eurovision några år senare, The Poodles, och nu senaste åren av Steel Panther.

[James Bond]

När jag jammade med Ali Farka Tourre och hans band i Mali vintern -98.

[bjelkeman]

När jag jammade med Ali Farka Tourre och hans band i Mali vintern -98.

Avis!

[Poester]

Guns n´Roses (tror det va -92) i sthlm. Såg det på tv, då typ 10 år gammal och efter att ha sett slash framföra temat till gudfadern insåg jag att jag ville börja spela gura! Det va inte förräns 2009 jag insåg att jag ville spela bas, men varför har jag nog aldrig riktigt fattat!

[fieldflower]

Första musiklektionen i 7:an.
Blev påhängd en bas, slog an en ton, och den där omruskande känslan släppte mig aldrig.
Blev basist där och då, även om det tog 5 år innan jag väl blev med bas.

[Roger Hedin]

På det privata planet var när jag lärde känna min första "egna" riktiga keyboardist, som verkligen kunde spela keyboard. Nästa aha-upplevelse var när jag av min trummis blev introducerad för Dixie Dregs runt 1981. Jag blev totalt knockad.

Den först förkrossande konsertupplevelsen var John Miles Band på Cupolen i Linköping, runt 1978-1979. De spelade alla sina slagdängor på TRIO och det lät lika bra som på skiva. Jag glömmer inte Slow Down (som Björn Skifs gjorde en blåkopia på) och framför allt musikeposet Music. På trio! Inget saknades. Snacka om musikerskap och genialt arrangemang. På den tiden använde man inte backing tracks och annan skit. John Miles hade gitarren om halsen/på ryggen när han spelade piano, ett Yamaha GP80 med förhöjda ben så han kunde stå och spela. Basisten hette Bob Marshall, vad trummisen hette kommer jag inte ihåg, men det svängde fett...

När vi sedan var i Montreux 1982 för att spela på en liten, liten scen under festivalen, hörde jag en artist med en klang som fick mig att uppnå musikalisk nirvana: Andy Narell och hans steel drums. Snacka om "fretless drums"...

[christian veltman]

Jag kan nämna två sådana händelser. En var när jag slog på teven -76 och filmen som visades var the Manticore Special - World Tour med ELP. Det var då jag upptäckte musik på riktigt. Lika när jag fick RtFs Romantic Warrior i julklapp av mina snälla morföräldrar. Det var jag då jag upptäckte basist på allvar. Skall heller inte glömma när jag hörde Veltman (Sveriges första superbasist) -77. Det var STORT(trots Aria o HH).
Några andra som upplevt liknande "tipping points"?

Tack för dina vänliga ord
ELP lyssnade jag själv på. Men Aria & HH var nog långt senare Eller...?

Annars minns jag Montreux-festivalen får många år sedan.
Brecker Brothers spelade först. Neil Jason på bas!
Sist på scenen var Stanley Clark.
Däremellan skulle jag lira lite med Schaffer & J:son.
Inte lätt att samla tankarna vid ett sådant tillfälle med giganter på samma scen, samma kväll.

[Eagle Hazze]

Hellborg Mclaughlin Olympen Lund typ 88, en magisk konsert.

[Grafen]

Jag råkade se Hells Jingle Bells i SVT, 2009 tror jag det var.

Kändes inte så fränt med hårdrock efter det:)



Har följts upp fint utav Lordi i Eurovision några år senare, The Poodles, och nu senaste åren av Steel Panther.

Fast herr Cans gjorde sitt bästa för att försöka döda rocken något år innan:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=p3BLBRvb9r8[/youtube]

[saft]

Jag råkade se Hells Jingle Bells i SVT, 2009 tror jag det var.

Kändes inte så fränt med hårdrock efter det:)



Har följts upp fint utav Lordi i Eurovision några år senare, The Poodles, och nu senaste åren av Steel Panther.

Fast herr Cans gjorde sitt bästa för att försöka döda rocken något år innan:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=p3BLBRvb9r8[/youtube]

UUUUUUUUUUSH!

[Jan Hellman]

Hellborg Mclaughlin Olympen Lund typ 88, en magisk konsert.

Jag var där! Bra gig.

[Eagle Hazze]

Jag råkade se Hells Jingle Bells i SVT, 2009 tror jag det var.

Kändes inte så fränt med hårdrock efter det:)



Har följts upp fint utav Lordi i Eurovision några år senare, The Poodles, och nu senaste åren av Steel Panther.

Fast herr Cans gjorde sitt bästa för att försöka döda rocken något år innan:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=p3BLBRvb9r8[/youtube]

UUUUUUUUUUSH!

Plus ett solo på en telecaster i en metalllicalåt.

[Eagle Hazze]

Hellborg Mclaughlin Olympen Lund typ 88, en magisk konsert.

Jag var där! Bra gig.

Ja det var riktigt bra. Träffade Jonas i somras när han gjorde ett ökengig (han var bra) för mestadels lokala hillbillies på Eksjö stadsfest. Scenen var på det enda stället under festivalen där det var lite intimt, men tyvärr så hade man. packat in för många olika genre på samma ställe. Minns inte vad det var efter Jonas, men något åt rockfolket-håller. Så Jonas fantastiska soloframträdande fungerade inte så bra. Vi fick muntra upp han lite efteråt att det faktiskt fanns personer i Eksjö som uppskattar hans repertoar(bl.a. vi) Men lund Olympen var klart bättre. Ville köpa en Dubbelhalsad Wal efter den spelningen.