Vad är så viktigt i att leta efter nåååånting som man kan gilla i ngt som man spontant inte känner ger en ett skit?
Känner du att du bara MÅSTE tycka att allt har iaf nååååånting som är bra?
Det må vara så men när det kommer till saker som är så pass icke-dödliga som musik så kan det vara rent av befriande att avfärda skit för att ta in något annat som tilltalar en.
Att göra som "mannen" tycker och planka Stanleys mög känns enormt ointressant.
Om jag behlver spela det för att kunna uppskatta det så kanske det inte är fullgod musik...
Att det kanske är svårt att spela en del av geejorna känns enormt ointressant i sej.
Jaja, du får tycka att allt är bra.
Jag avslutar med att ur minnet citera ifrån andra versen av Baccaras "yes sir,I can boogie" :
No sir
I don't feel very much like talking
No,neither walking
You wanna know if I can dance
But yes sir
Already told you in the first verse
And in the chorus I'm gonna tell you once agaiiiiiin sooooooooo Yes sir etc etc...
Lyssnar hellre på Baccara än Stanley Clarke precis alla dagar om året.