Nå, det hela går i mitt fall ut på att måla baskroppen i vitt med helt vanlig linoljefärg och sedan eventuellt applicera någon form av klarlack. Linoljefärg går att lägga extremt tunt till en ändå täckande kulör, men kroppen kommer att kännas "träig" på ytan fortfarande.
Anledningen till hela idén är att lacken på min Squier är så extremt tjock att den aldrig under min livstid kommer att åldras det minsta. Mina små fusk-relic-försök har inte haft någon snygg effekt direkt. Under klarlacken och den kolorerade lacken finns ett mycket tjockt lager av något som jag gissar är ren polyester. Vi snackar en millimeter, minst. Det skulle inte förvåna mig om detta även påverkar ljudet i någon mån.
Så, innan jag skrider till verket så vill jag veta om ni har några invändningar, tips eller idéer. Tanken är att lägga bara 2-3 lager så att det blir ruskigt tunt, och sen kanske shellack eller cellulosa utanpå. Det kommer antagligen att bli väldigt ömt mot slitage, men det ser jag som en fördel. Linoljefärg gulnar också mycket snyggt och sjunker in i träet. Vill man bättra på lite så kan man göra det mycket enkelt (förutsatt att man avlägsnar ytlacken, om man nu ens gör en sådan). Ytan blir nog matt och med viss trästruktur.
Ett litet "problem" är att jag inte har den blekaste aning om egenskaperna hos träslaget; "agathis". Det verkar tämligen mjukt, så det kan vara därför man lagt det tjocka polyesterlagret som skydd. Men slagmärken och sånt bryr jag mig inte ett skvatt om. Däremot har jag sett på de bandlösa Squier J-basarna att det kan vara riktigt fult med mörka oregelbundna partier som nästan ser ruttna ut. Frågan är om detta kommer att synas genom linoljefärgen. Eller om jag bryr mig.

Galenskap? Javisst! Men det är ju bar en bas.

Tillägg: Just det, hur faen tar man dän den befintliga lacken på bästa sätt? Inte en chans att jag ställer mig och slipar ner den där skiten. Färgborttagningsmedel eller värmepistol kanske?