Innovation vs Perfektion?

[Tarzan08]

När jag är komphora eftersträvar jag att kunden blir nöjd. Han/hon betalar ju för mina (i vissa fall) tveksamma tjänster. Så länge betalade kund är nöjd är jag nöjd. Happy ending, typ...

[GandhiMK2]

När jag är komphora är det sällan perfektion jag eftersträvar, snarare en helhetssyn och hörsamhet mot artistens ambitioner. Som iofs visserligen KAN vara perfektion.

Alltså….Komphora….vilket jävla epitet… Hur ofta är basister INTE komphoror? Dom gånger per år då vi trippar på LSD och tror att vi är Magnus Rosén?
Om jag så har skrivit en låt och det är mitt projekt så är ju min roll som basist , så länge jag (GUD FÖRBJUDE) inte spelar solo eller möjligen en melodi, en kompande roll….är jag då hora? Är jag hora så snart jag får betalt?
Jag vet inte om jag kommer att vara så värst innovativ imorgon när jag spelar på världens barn-galan men ngn hora kommer jag inte att känna mej som. Samtidigt kommer jag nog att vara ganska så långt ifrån perfektion, vad i helvete det nu skulle vara…. Jag kommer väl försöka låtsas att jag är Willie Weeks eller ngn annan favorit trots att vi spelar en kritvit svensk poplåt från åttiotalet och det är antagligen inte att vara innovativ.

Jag kan tycka att Innovation vs perfektion är fan så mycket mer intressant inom dom flesta andra områden. Inom musik not so much….

[bootsy]

Jag kan tycka att Innovation vs perfektion är fan så mycket mer intressant inom dom flesta andra områden. Inom musik not so much….

Så sant.
Som komphjon -hora eller -hund är ditt jobb att göra låten (och artisten) mesta möjliga rättvisa.
Som solist bör väl fokus vara på att maximera sitt uttryck.

Perfektion har ingenting med vare sig det ena eller det andra att göra.

[midlifecrisis]

Att kompa utesluter väl inte innovation? Jamerson tex var väl att betrakta som extremt innovativ?

[bootsy]

Att kompa utesluter väl inte innovation? Jamerson tex var väl att betrakta som extremt innovativ?

Finns krasst sett inget egenvärde i att vara innovativ när det gäller att kompa, men visst är det klart att öppna öron och fria tankar kan leda dit om man vill.

[Jan Hellman]

Innovation och kreativitet kombinerat med personlig stil , men då landar vi åter hos Miles Davis . Mycket intressant musiker som aldrig slutade utvecklas ... Kräver en viss självsäkerhet och mod .

Fast jag skulle nog vilja påstå att han avvecklades…som trupetare blev det ju mer och mer slumpvalsprocessor över hela skiten. Jag såg honom ett antal ggr under hans sista år och hur kul hans band än var ibland så han själv….hans trumpetkraxande…jag vet inte jag...

Bland det sista han gjorde var filmen "Dingo" med Michel Legrand. Han dog några månader efter att filmen hade premiär. Ganska traditionell jazz. Och man kan inte kalla hans spel för "trumpetkraxande" där. Han kunde fortfarande. Sen var han nog en av dom mest öppensinnade jazzmusikerna någonsin och definitivt den som utvecklade jazzen mest. På slutet gav han sig även in på hiphop och acid jazz. Ständigt nydanande. Och med en egen ton.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=NvgI0P3Vres[/youtube]

Konstig film. Men bra musik.

[allan]

Lurigt med vad som är vad i dikotomin innovation/perfektion

Hörde nyligen en modern akt i jazzlandskapet med övermusiker som var ute o seglade "innovativt"i gränsländerna..

Men det som slog mig var bassistens fantasiska timing...Blev ganska paff av det fantastiska basliret, antagligen för att jag handgripligt, subjektivt insåg att "Musik är något som huvudsakligen består av rytm", som en känd jazztrupetare sade...

Poängen: Bassistens i sig enastående perfekta lir, gjorde hela akten njutbart innovativ.

fantastisk tajming = har det i sig en innovativt embryo...?