frågor ang. spela kontra nu också

[Svensson]

ja, låt oss säga att båda egentligen har rätt, beroende på vart man vill. om man bara vill spela på sin kontra som om det vore en akustisk elbas eller om man vill kunna kalla sig kontrabasist är väl den avgörande frågan...

Typiskt onödig kommentar som inte bidrar med ett skit.

-"så du är (kontra)bassist?"

-"ja, fast bara på min egen"

Det är ju bara du och ingen annan som drar den korkade slutsatsen att man bara kan spela på sin egen bas om man är självlärd.

när sa jag självlärd? först diskuterades det markeringar för att hjälpa till att komma igång, sedan huruvida man alltid spelar med markeringar eller ska vänja sig av vid dem so fort så möjligt.

ja, låt oss säga att båda egentligen har rätt, beroende på vart man vill. om man bara vill spela på sin kontra som om det vore en akustisk elbas eller om man vill kunna kalla sig kontrabasist är väl den avgörande frågan...

Tja.. vad menar du med båda?

tjafset mellan basmartin och mats D, och deras respektive synpunkter.

Martins skolade metod och MatsD:s hemsnickrade självlärda alltså? Jag blir bara så trött på den där fisförnäma attityden som brukar komma efter några inlägg när det här ämnet avhandlas. Det blir lätt ställningskrig och jag förstår inte vitsen med det helt enkelt. Jag har sagt det förr, självklart är det allra bästa att lära sig instrument från grunden med bra lärare men om man inte har möjlighet, inte ids eller inte kan göra det utan väljer att lattja på själv så ser jag inget fel i det. Många "hemmalattjare" har de facto blivit jäkligt duktiga basister oavsett prickar och bassballgrepp så vad är egentligen problemet? Sedan vill jag tillägga att jag även tycker att MatsD kom med en rätt pissig attityd.


En annan vinkling på ditt exempel:

-Är du kontrabasist?

-Eehh alltså, jag har ju spelat kontra i 30 år men jag har inte lärt mig rätt grepp och rätt spelteknik, jag har dessutom prickar på greppbrädan så nej, jag är inte kontrabasist.

[MartinB]

ja, låt oss säga att båda egentligen har rätt, beroende på vart man vill. om man bara vill spela på sin kontra som om det vore en akustisk elbas eller om man vill kunna kalla sig kontrabasist är väl den avgörande frågan...

Typiskt onödig kommentar som inte bidrar med ett skit.

-"så du är (kontra)bassist?"

-"ja, fast bara på min egen"

Det är ju bara du och ingen annan som drar den korkade slutsatsen att man bara kan spela på sin egen bas om man är självlärd.

när sa jag självlärd? först diskuterades det markeringar för att hjälpa till att komma igång, sedan huruvida man alltid spelar med markeringar eller ska vänja sig av vid dem so fort så möjligt.

ja, låt oss säga att båda egentligen har rätt, beroende på vart man vill. om man bara vill spela på sin kontra som om det vore en akustisk elbas eller om man vill kunna kalla sig kontrabasist är väl den avgörande frågan...

Tja.. vad menar du med båda?

tjafset mellan basmartin och mats D, och deras respektive synpunkter.

Martins skolade metod och MatsD:s hemsnickrade självlärda alltså? Jag blir bara så trött på den där fisförnäma attityden som brukar komma efter några inlägg när det här ämnet avhandlas. Det blir lätt ställningskrig och jag förstår inte vitsen med det helt enkelt. Jag har sagt det förr, självklart är det allra bästa att lära sig instrument från grunden med bra lärare men om man inte har möjlighet, inte ids eller inte kan göra det utan väljer att lattja på själv så ser jag inget fel i det. Många "hemmalattjare" har de facto blivit jäkligt duktiga basister oavsett prickar och bassballgrepp så vad är egentligen problemet? Sedan vill jag tillägga att jag även tycker att MatsD kom med en rätt pissig attityd.


En annan vinkling på ditt exempel:

-Är du kontrabasist?

-Eehh alltså, jag har ju spelat kontra i 30 år men jag har inte lärt mig rätt grepp och rätt spelteknik, jag har dessutom prickar på greppbrädan så nej, jag är inte kontrabasist.

jag förstår din poäng, klart att om man kan spela så kan man ju spela, men om man helt plötsligt inte alls kan spela för att man inte har sin egna bas, med i mångas ögon "stödhjul" på, så kan det bli lite pinsamt och förtroendeförlust.

[Svensson]

Så är det ju förstås.

[Stefanson]

Ambitionen kan väl få styra hur djupt man vill gå i att lära sig sitt instrument.
Kan villigt erkänna att jag inte skulle känna mig bekväm i att kalla mig
kontrabasist i närvaro av en kunnig jazzdito.
Borde kanske inte kalla mig kontrabasist överhuvudtaget?
Skulle inte spela mig nån roll...

Jag är fullständigt medveten om att jag "fuskar" när jag spelar kontra
och önskar att jag hade tid att lära mig tidigare nämnda metoder.
Försöker dock inte att uttala mig i spelteknik som inte rör slapspel
eftersom jag inte kan tillräckligt om det vad gäller kontrabas.

Både Martin och Mats har rätt, men jag kan garantera att lär man sig
inte lira rätt så kommer bli begränsad i sin utveckling om man skulle få
lite högre ambitioner.
Är man däremot nöjd med att fuska fram rocklåtar
lite småsurt på kul, så fine, varför inte?

Använder ofta lånebasar och jag kan säga att det ibland kan vara
väldigt trixigt att lira om medhörningen inte är bra, vilket mer brukar vara
en regel än ett undantag. På vissa YouTube-klipp hörs det tyvärr.

[MatsD]

Min ambition är som högst att spela standardjazz och walking i så där lagom snabbt tempo och det tänker jag göra med prickar på brädan på kontran och linjer på den bandlösa elbasen. Att det blir lite sämre intonering den dagen jag tvingas låna nån annans instrument kan jag leva med. Det kommer förmodligen nästan aldrig att ske.

/Mats D

[MartinB]

Min ambition är som högst att spela standardjazz och walking i så där lagom snabbt tempo och det tänker jag göra med prickar på brädan på kontran och linjer på den bandlösa elbasen. Att det blir lite sämre intonering den dagen jag tvingas låna nån annans instrument kan jag leva med. Det kommer förmodligen nästan aldrig att ske.

/Mats D

då är du i "din fulla rätt" att spela så. jag kanske har högre ambitioner (kanske spela seriöst eller nåt), och även insnöad på konstig jazz, så jag siktar på att gå den långa vägen.

[basmartin]

Jag håller helt med Martin att andras ackumulerade erfarenhet är nåt att ha vördnad inför , att inte upprepa andras misstag är dessutom bland det svåraste som finns att ta till sig .

Vördnad känner man inför den som har kunskap och samtidigt är ödmjuk. Här tyckte jag det delades ut pekpinnar och åsikter om att den som inte gör på det "rätta" sättet är inte seriös med sitt spelande.

Kunnandet har jag all respekt för, men inte för den attityden.

/Mats D

Din tolkning, Mats. Kontrabas är ett såpass bökigt instrument att spela och jag tycker att man ska vara försiktig med vilka råd man ger, i synnerhet om man själv har begränsad erfarenhet inom området. Psykopatsak visste ju inte ens att det fanns positioner och fingersättningssystem, då är det i min mening bättre att upplysa om detta än om var man kan köpa dots. Det kallar inte jag pekpinnar. Om man slänger på dots och kör en egen hemmasnickrad teknik så kan man skada sig.

[Stefanson]

Edit: Att tala för döva öron, är som att inte tala alls.

[Gamba]

Ambjörn som undervisar i kontrabas
på musikakademien i stockholm
hade iallafall vissa markeringar på sin bas
såg jag när jag provade den

slutsats av detta ?

[cougar]

Varför ska alla beskriva kontraspelande som om det vore så jävla komplicerat. Det är ju fan inte raketforskning vi pysslar med. Jag menar liksom att man ska ta sin tid att lära sig instrumentet och inte stressa.

Det ska vara roligt att spela musik annars behöver man inte spela alls!

Och MatsD kör hårt med markeringar det har tatt mig 2år att släppa dem och jag markerar fortfarande med tuschpenna när jag lirar live!(för att vara på säkra sidan)

Finns ingen lag att inte ha bandmarkeringar man måste inte vara en i mängden. Jag hade lätt kunnat tänka mig sådana markeringar men är för lat för att lägga ner tiden.

Träffade en kille i helgen som lirat kontra i 20år!! han spelar fortfarande med markeringar...

[Gamba]

märklig diskussion tycker jag

det handlar väl om två olika saker
anser jag

om man som jag börjar spela kontrabas
i 40års åldern eller mer faktiskt
så är man nog så insiktsfull att man inte tror sig kunna bli
Avishai Cohen eller Charlie Hayden mm innan man fyllt 50
Alltså "fuskar " man/jag för att överhuvudtaget ha en chans att få vettigt
ljud ur trälådan inom rimlig tid
Jag kör med inborrade dots (oj oj oj) på min 35.000 kronors bas
och skiter högaktningsfullt i pinsamheter och ev förlorat förtroende
samt spelar självklart inte gärna på nån annan bas av den enkla anledningen
att jag inte fixar det tillräckligt bra
det duger för mig och uppenbarligen för dom jag spelar med
jag har varken tid eller råd med en massa självförebråelser
för att jag inte lär mig den långa vägen

å andra sidan om man är yngre och har ambitioner
så är det tycker jag självklart att man lägger ner tid på att öva
och lära sig rätt teknik för att i framtiden kunna behärska
instrumentet fullt ut med rätt lägen,intonering ,stråke och hela baletten

man ska göra det man vill och inte bara det man kan
och jag spelar hellre kontrabas med markeringar än inte alls

om det ska kallas oseriöst så är jag jävligt nöjd med att vara oseriös
däremot är jag pretentiös så det räcker

[MartinB]

+1 på gamba, två olika saker...

[MatsD]

För att vara tydlig så rackade jag inte ned på basmartins upplysningar i sig - de är nog så värdefulla. Självklart ska man upplysa om att det finns system som underlättar och vilka fördelar det kan ha.

Det var när det akademiska förhållningssättet framfördes mer som att det var det enda rätta eller ens möjliga om man vill vara seriös med sitt spelade som jag reagerade.

Om jag går till gitarr för ett exempel så kan man ju fråga sig vad det tjänar till att hävda att Andres Segovia var en mer seriös musiker än Jimi Hendrix. Båda har betytt otroligt mycket för gitarrspelandets utveckling fast i helt olika genrer och där den ene gjorde allt by the book gjorde den andre nästan inget by the book. Eller ta en av de stora stilbildarna inom bluesen, Albert King som bara vände på gitarren men struntade i att vända på strängarna, eller blinde Jeff Healey som spelade från ovansidan av halsen

Jag får en lika stor gitarrupplevelse av att lyssna på Julian Bream eller Göran Söllscher som jag får av att lyssna på Angus Young eller Keith Richards. Medan Bream och Söllscher gjort sig till uttolkare av ett klassiskt musikarv och lärt sig vad man måste kunna för att göra detta, så har Angus och Keith kört sin egen pryl och råkar ha så mycket personlighet att det räcker hela vägen fast de om man bara skulle betrakta dem med akademiska ögon knappt skulle platsa i ett nybörjarband på ungdomsgården. Det är få som kan bli så bra som Söllscher och Bream men det är också få som har den personlighet som krävs för att bli en Angus eller Keith.

Därför menar jag att det är precis lika legitimt att ignorera de akademiska förhållningssättet och göra som man vill som det är att följa regelboken och ingen ska säga att man inte är seriös med sitt musikaliska uttryck för att man gör det ena eller andra. Prickar eller inte prickar på en kontra är ju en småsak jämförelsevis men samma filosofiska princip är tillämpbar.

/Mats D

[MartinB]

För att vara tydlig så rackade jag inte ned på basmartins upplysningar i sig - de är nog så värdefulla. Självklart ska man upplysa om att det finns system som underlättar och vilka fördelar det kan ha.

Det var när det akademiska förhållningssättet framfördes mer som att det var det enda rätta eller ens möjliga om man vill vara seriös med sitt spelade som jag reagerade.

Om jag går till gitarr för ett exempel så kan man ju fråga sig vad det tjänar till att hävda att Andres Segovia var en mer seriös musiker än Jimi Hendrix. Båda har betytt otroligt mycket för gitarrspelandets utveckling fast i helt olika genrer och där den ene gjorde allt by the book gjorde den andre nästan inget by the book. Eller ta en av de stora stilbildarna inom bluesen, Albert King som bara vände på gitarren men struntade i att vända på strängarna, eller blinde Jeff Healey som spelade från ovansidan av halsen

Jag får en lika stor gitarrupplevelse av att lyssna på Julian Bream eller Göran Söllscher som jag får av att lyssna på Angus Young eller Keith Richards. Medan Bream och Söllscher gjort sig till uttolkare av ett klassiskt musikarv och lärt sig vad man måste kunna för att göra detta, så har Angus och Keith kört sin egen pryl och råkar ha så mycket personlighet att det räcker hela vägen fast de om man bara skulle betrakta dem med akademiska ögon knappt skulle platsa i ett nybörjarband på ungdomsgården. Det är få som kan bli så bra som Söllscher och Bream men det är också få som har den personlighet som krävs för att bli en Angus eller Keith.

Därför menar jag att det är precis lika legitimt att ignorera de akademiska förhållningssättet och göra som man vill som det är att följa regelboken och ingen ska säga att man inte är seriös med sitt musikaliska uttryck för att man gör det ena eller andra. Prickar eller inte prickar på en kontra är ju en småsak jämförelsevis men samma filosofiska princip är tillämpbar.

/Mats D

ur en rent musikalisk synpunkt håller jag med dig, musiken blir inte nödvändigtvis lidande. det finns nog lika många som hjälps som själps av att spela 'by the book', samma för de som lärt sig själva.

[basmartin]

För att vara tydlig så rackade jag inte ned på basmartins upplysningar i sig - de är nog så värdefulla. Självklart ska man upplysa om att det finns system som underlättar och vilka fördelar det kan ha.

Det var när det akademiska förhållningssättet framfördes mer som att det var det enda rätta eller ens möjliga om man vill vara seriös med sitt spelade som jag reagerade.

Om jag går till gitarr för ett exempel så kan man ju fråga sig vad det tjänar till att hävda att Andres Segovia var en mer seriös musiker än Jimi Hendrix. Båda har betytt otroligt mycket för gitarrspelandets utveckling fast i helt olika genrer och där den ene gjorde allt by the book gjorde den andre nästan inget by the book. Eller ta en av de stora stilbildarna inom bluesen, Albert King som bara vände på gitarren men struntade i att vända på strängarna, eller blinde Jeff Healey som spelade från ovansidan av halsen

Jag får en lika stor gitarrupplevelse av att lyssna på Julian Bream eller Göran Söllscher som jag får av att lyssna på Angus Young eller Keith Richards. Medan Bream och Söllscher gjort sig till uttolkare av ett klassiskt musikarv och lärt sig vad man måste kunna för att göra detta, så har Angus och Keith kört sin egen pryl och råkar ha så mycket personlighet att det räcker hela vägen fast de om man bara skulle betrakta dem med akademiska ögon knappt skulle platsa i ett nybörjarband på ungdomsgården. Det är få som kan bli så bra som Söllscher och Bream men det är också få som har den personlighet som krävs för att bli en Angus eller Keith.

Därför menar jag att det är precis lika legitimt att ignorera de akademiska förhållningssättet och göra som man vill som det är att följa regelboken och ingen ska säga att man inte är seriös med sitt musikaliska uttryck för att man gör det ena eller andra. Prickar eller inte prickar på en kontra är ju en småsak jämförelsevis men samma filosofiska princip är tillämpbar.

/Mats D

Känns som att du tar en diskussion som inte finns i denna tråden. Det finns för mig ingen motsättning i det akademiska eller i "man gör som man vill"-sättet. Jag tycker att jag har varit noga med att påpeka att man får göra som man vill. Ordet seriös ja, jag likställde det med att ha en hög ambitionsnivå, inget annat. Klart man kan lära sig att spela på egen hand och ha hög ambitionsnivå, men det blir ju lättare och tar mindre tid om man får hjälp.

Från min sida är det heller inte "hej, jag har gått på ett universitet och därför vet jag bättre än alla andra", utan mer att för min egen del så blev det otroligt mycket lättare att hitta tonerna på halsen när jag gick efter ett system. Sedan finns det olika skolor, men man gör bäst i att prova en åt gången, tills man hittar något som funkar.

Men jag tror inte att ens musikaliska identitet förstörs av att skola sig, har man något att säga så försvinner inte det bara för att man övar skalor enligt Rabbath-metoden, inte heller av att man har prickar på greppbrädan. Har man något att säga så kommer det ut ändå.

Sedan är det lite lustigt att det sticker i ögonen hos vissa för att man har utbildat sig inom musik. Jag är inte per automatik en konservativ traditionalist bara för att jag har 210 hp i musik. Att se ner på folk som inte har utbildning är inte min grej...

Jag ger råd utefter vad jag tror behövs där och då, har jag en elev som nöjer sig med att kunna spela sina favoritlåtar så tvingar jag inte eleven till att sitta och traggla skalor och fingersättningar. Men om det är någon som är intresserad av att kanske lära sig mer än så, då lägger jag upp det på ett annat sätt, för att det helt enkelt blir lättare längre fram om man är noga med grunderna.

[MatsD]

Det är ju möjligt att jag övertolkade innebörden i det du skrev basmartin. När det sedan gäller om skolning förstör det personliga uttrycket eller inte så anser jag inte man generellt kan säga vare sig ja eller nej, det är en gråzon.

Beträffande skolade musikers attityd så må det ju vara så att just du inte betraktar saker och ting lite von oben men det är inte en ovanlig attityd, typ "vem som helst kan väl lira en blues" och så missar man helt det personliga uttryckets förhållandevis större betydelse i en tekniskt enklare musikform. Man kan förstås ha olika syn på blues också men i mina öron låter det ankskit när gitarrister som Scott Henderson eller Mike Stern ger sig på det. Därmed inte sagt att jag avfärdar jazzens avancerade tolkning av bluesen helt och bara kan lyssna på träskblues och Muddy Waters, jag menar bara att vissa skolade och tekniskt avancerade musiker ofta inte förstår det enkla men ändå så unika och oefterhärmliga personliga uttryckets koncept och ibland inte heller har någon fingertoppskänsla för en enkel musikforms idiom.

/Mats D

[criss]

Sen kanske man ska ta i beräkningen att kontrabas faktiskt är ett av de instrument som det är lättast att göra sig ordentligt illa på.
Nötande med felaktig(och nu kallar jag tekniker som inte är ergonomiskt riktiga för felaktiga) kan leda till skador för livet som gör att det är slutspelat på länge eller för alltid. Jag hade tex en folkispolare som förstörde sina handleder och kunde inte röra instrumentet på tre år pga dålig teknik på saxofon - kontrabas kan belasta kroppen mer än en sax.

själv kör jag nån slags blandning av korrekt teknik och "så som det blev i replokalen" men jag märker tydligt att så fort jag kör lite teknikövningar, borstar upp positionstänket och skärper mig för att spela "korrekt"(på det sättet som det har tagit 400år av kontrabasteknikforskning att komma fram till) så är det lättare att spela över hela fingerbrädan, intonationen blir högst avsevärt bättre, tonen starkare och det är inte ett dugg fysiskt ansträngande att spela bas.
MEN om jag skulle spela tex rockabillybas med mjuka strängar och sånt så vore det ju dumt att inte både för soundets och utseendets skull köra min hemsnickrade version av "korrekt" rockabillyteknik. Skillnaden hade nog varit att min grundteknik hade gjort att jag spelade lite renare när jag kom upp på halsen och att det inte hade varit lika jobbigt att spela några timmar på raken. OCH den långsiktiga/kortsiktiga skaderisken hade varit mindre.

Sen gillar jag att ha nån slags synlig referenspunkt på halsen pga att man kanske spelar en låt på en scen och en halvminut in har man sin första ton tex ett Ab som ligger (fasa)mitt på halsen (varken hjälpt av huvudet eller halsinfästningen som referenser) utan att veta exakt var tex A ligger så kan jag pga mitt slarviga övande isf ibland lyckas sätta första tonen aningen skevt - pinsamt:-)

[cougar]

nöff.........

[KontraKurt]

Prickarna är kanske ok till en början.. men sen är de bara i vägen.
Se till att öva upp dina öron och händer.. att intonera bra på kontra och bandlös bas kräver öva.. så är det bara..

Jag tycker det där är en lite konservativ inställning. Bandlinjer på bandlös elbas och prickar på en kontra är till stor hjälp, och visuella hjälpmedel hindrar inte att man använder öronen, bara att man tar in det man gör med ett sinne till. Många även duktiga jazzkontrabasister har dessutom en ofta plågsamt vissen intonation i de lite högre registren, så lite prickar skulle nog inte skada där. Hur prickar kan vara i vägen begriper jag inte riktigt heller. Och vill man att det inte ska kännas alls så kan man ju använda inlägg i stället.
/Mats D

Det har ingenting med konservatism att göra att avråda från en massa märkningar. Det hela handlar om att man just INTE skall titta. Man kan snegla lite i början men sedan måste man öva genom att inte titta. Att inte se positionerna är det som leder dig framåt. Det går bara långsammare att titta varje gång du skall sätta ned fingret och dessutom förlänger det osäkerhetsfaktorn - du skjuter osäkerheten framför dig och det blir svårt att lägga av med blängandet. Att spela fel är ofrånkomligt i början. Ju mer du märker upp basens greppbräda ju mer blir du fast i beteendet. Studera basister på olika scener. Du ser nästan aldrig en basist som tittar på var han/hon skall sätta ned fingrarna. Dessutom blir det ett hinder för snabbheten. Ju mer du tittar desto mer motstånd. Instrumentet skall på sikt bli till en del av kroppen där man KÄNNER tonens läge utan att titta.

Med detta resonemang är jag inne på samma väg - att markeringar blir till ett hinder. Du säger att många basister har dålig intonation i högre register. Kan vara så. Men tänk på att stödmarkeringer så långt ned på greppbrädan också blir svårare att se.

En bra övning (tycker jag som inte är någon lärare) är att spela exempelvis:
G på E-strängen, sedan A på E-strängen,
gå ned till C på A-strängen och vidare till D,
sedan F på D-strängen och vidare G
och nästa Bb på G-strängen och C.

Sedan flyttar du handen ett halvt tonsteg och spelar:
Ab & Bb
Db & Eb
Gb & Ab
B & Db o.s.v.

Kör efter hela greppbrädan ned och tillbaka i halvtonsförflyttningar.

Sista positionen blir ju med lösa strängar.

Sedan kan du flytta handen med heltonssteg och göra samma sak. Upp och ner så mycket du bara orkar. Öva, öva.

Sedan kan man hitta på en massa andra övningar som att gå diagonalt över greppbrädan med bibehållen intonation. Det är svårare men kan vara användbart när man spelar minusfemmor exempelvis.

Nej, Mats, skippa teipbitarna och använd öronen.

Läste just Criss inlägg och kan tala om att jag har en märkning. Just den som Criss talar om - Ab. Inte så mycket för att det är svårt att börja för det kan man försiktigt lyssna sig till genom att lägga örat nära och spela mycket svagt. Men för min egen del använder jag den någon enstaka gång när jag går från låga Bb på A-strängen ned till Ab. Eller från Bb till lös A-sträng och sedan Ab. Den behövs inte egentligen men det känns som en säkerhetslina att den bara finns där - om den skulle behövas. Jag har filat ett tunt streck på sidan av halsen som sedan fyllts med vit färg.

.

[Kling]

Prickarna kan säkert va till hjälp i dom första positionerna men eftersom man ser kontrans greppbräda "uppifrån" så kan det va svårt att i dom övre lägena se var prickarna faktiskt sitter.
Det är ju kanske inte heller så kul eller ergonomiskt att stirra på halsen hela tiden.
D på g-strängen (7'e position)(är det en bas med Eb-mensur hittar man istället ett Eb här)med pekfingret brukar va lätt att hitta eftersom tummen då går emot där halsen svänger ut. Här kan dessutom dom flesta spela med 4-fingers teknik. Sedan är det bara att fylla på med fler positioner!

[KontraKurt]

Till MatsD.

Citat MatsD; Jag tycker det där är en lite konservativ inställning.

När jag läser alla dina inlägg så känns det lite grand som rättshaveristen MatsD. Ibland undrar jag om du inte förstår vad vi säger eller kanske rent av inte vill förstå. Du har ju faktiskt framlagt förslaget att tejpa basen och då får du nog vara beredd på att det finns några med betydligt längre erfarenhet som tycker att det är en dålig idé.

Jag är som du, Mats, autodidakt och har ingen som helst akademisk utbildning. Så du behöver inte misstänka att jag vidhåller min uppfattning av akademiska skäl.

Jag lärde mig spela walking på bandad elbas. Sedan gick jag på andra året över till kontrabas och fick börja arbeta med intonationen. Kan inte säga hur lång tid det tog men det blev gradvis bättre och bättre ju mer jag höll på. Jag är förbannat envis – vet du. Men jag har aldrig använt mig av de akademiska greppteknikerna, som ovan beskrivits av bl.a. Basmartin, utan hela tiden använt mitt öra som intonationsövervakare. Att spela på örat har bidragit till att jag som basist aldrig behöver titta på greppbrädan när jag spelar och det kan jag säga dig är en oerhörd frihet. Jag har lyssnat in och spelat massor av standardlåtar och jazzlåtar genom årens lopp och kan de flesta utantill. Men när någon sätter fram ett notblad på en egen komposition eller på en låt jag aldrig hört så måste jag ju läsa ackordsanalyserna och då förstår jag inte hur det skulle gå till om jag samtidigt skulle vara i dina kläder och behöva checka av fingrars positioner hela tiden. Obegripligt blir ordet.

Citat MatsD; Många även duktiga jazzkontrabasister har dessutom en ofta plågsamt vissen intonation i de lite högre registren, så lite prickar skulle nog inte skada där.
Fel! Det är i de högre registren (längre ned på greppbrädan) som dina etiketter fungerar som sämst. Det går inte att avgöra var tejpbitarna sitter utan att böja sig fram ordentligt och det kan du inte mena att man skall göra – eller hur.

Citat MatsD; Hur prickar kan vara i vägen begriper jag inte riktigt heller. Återigen är jag nyfiken på hur markeringar kan vara i vägen???
Det handlar inte om att prickarna tekniskt är i vägen utan att dom är i vägen dels mentalt men också därför att det krånglar till mer än det tillför.
Om du exempelvis spelar en låt i mediumtempo och läser harmonianalyser hur skall du då kunna få flyt i spelet om du skall flänga med blicken mellan notbladet och sedan till greppbrädans uppmärkning, sedan rikta in fingret i rätt position för att slutligen spela tonen? När du är klar med allt det där så har dom andra hunnit flera taktslag framåt i låten.

När man tittar på dina bilder så ser det ut som om prickarna inte håller rätt avstånd (gäller främst den första bilden). Blir det fel vid uppmärkning så är den definitivt till förfång för inlärande.

Det har sagts av andra här i tråden tidigare men jag upprepar; om du skall blänga klisterlapp så kommer du att fastna i det. Det är likvärdigt med den som lär sig spela med baseballfattning och sedan försöker sig på att spela walking. Det blir jobbigt att lära om och placera tummen baktill - stående, mitt på halsen utan att den kasar åt sidan. Men detta ”akademsika” grepp är ju fullständigt nödvändigt för att kunna komma ens i närheten av en acceptabel spelteknik som i förlängningen innebär möjligheten att spela snabbare tempon. Anekdotiskt kan jag infoga att Dave Holland med aktoritet framhåller vikten av att ha högerhandens tumme på KANTEN av greppbrädan och inte som många med mig gör - har den slängande under. En liten förändring som jag måste medge har sina fördelar men är motig att ändra till varje gång man blir påmind om att tummen sömnigt gått och lagt sig i gammal position igen.

Citat MatsD; Min ambition är som högst att spela standardjazz och walking i lagom snabbt tempo...
Du är rolig du. Om du tror att det är något man gör bara lite så där med höften så undrar jag om du har sakernas tillstånd klara för dig. Glöm inte att jazz är en improvisationens konstform. Med improvisation menas inte endast att spela solo utan att också att välja alternativtoner inte minst i walkingspelet.

Du är rolig du. Om du tror att det är något man gör bara lite så där med höften så undrar jag om du har sakernas tillstånd klara för dig. Glöm inte att jazz är en improvisationens konstform. Med improvisation menas inte endast att spela solo utan att också att välja alternativtoner inte minst i walkingspelet.

I övrigt håller jag inte med dom, här i tråden, som påstår att klisterlappsblängande INTE hämmar musikaliteten - klart att det gör.
# Jämför med kocken som skall laga avancerad mat men måste blänga på receptet hela tiden. Det förekommer inte därför att det inte fungerar.
# Eller skådespelaren som har så svårt med inlärning av replikerna och omöjligt kan släppa manuset. Det förekommer inte därför att det inte fungerar.

Härmed sätter jag punkt för mitt oakademiska inlägg.

P.S. Som jag i tidigare inlägg sagt så har jag EN diskret märkning på min bas vid den position som jag själv anser vara den mest kritiska; Ab på E-strängen varvid stöd erhålles för tillika kritiska Db på A-strängen. Jag blänger aldrig på dem med de finns bara där för säkerhets skull.
.

[Stefanson]

Konstruktivt och bra inlägg Kurtan.

[Gamba]

Konstruktivt och bra inlägg Kurtan. :)

förutom att din avatar är liiite jobbig
så håller jag med

förutom då att jag har prickar på min bas (se inlägg ovan)
men efter fyra år med den basen så tittar jag knappt på dom längre

i övrigt tror jag att jag har sagt det jag vill ang detta

men kurt har absolut en självklar poäng i sitt resonemang

men vi är alla olika och lär oss på olika sätt
och tur är väl det

[MartinB]

ja, och då ska man ta lektioner

så mitt riggköp som jag pratat om i förstärkardelen blir kanske inte av, men det är inte hela världen.