började lira elgitarr på musikskolan. efter nåt år så hittade jag ett litet trallpunkband som jag började spela med. det var två killar som ville starta om med deras band. vi var två gitarrister och en trummis, alla halvskrålade. men basisten fattades ju.
lite desperat tog vi in den basisten de spelat med innan.
under tiden märkte jag att jag hellre greppade basen på musiklektionerna. en blå cort curbow, den såg riktigt ball ut i mina ögon då.
och som den lät!
när jag och farsan var på en musikaffär i skövde så överraskade han mig med att köpa en bas och en liten stärkare. han har sagt senare att det passade min personlighet bättre. och det har han förbannat rätt i.
spelade mer och mer på basen, började komma ikapp våran egen basist. då tog vi beslutet att kicka honom, för han kom aldrig riktigt in i gänget.
på den vägen är det.
just nu spelar jag för att det är ett så förbannat gött instrument. har man spelat ett par år kan man nästintill spela med vem/vad som helst.
det senaste året har jag dock haft väldigt svårt för att hitta motivationen till att spela. jag söker band, men det är inga band för tillfället som söker basist

eller jo, fast de finns i typ, umeå...
dock har jag och några polare ett bandprojekt på g. så det är på väg tillbaks.