Inte nödvändigtvis en teknikfråga lika mycket som en teoretisk och feelingmässig sådan, men kände ändå att den torde höra hemma här i den mer "praktiska" av de två forumdelarna.
Så, hur lirar man egentligen med häng, och i än större utsträckning, hur övar man på det? (Pratar inte om byxor, bara gött släp i liret.) Ibland kommer man in i det under korta perioder, men det är galet svårt för mig att hålla kvar vid den känslan i mer än någon minut. Lite tråkigt att jamma blues och bara då och då hamna i en go feeling.
(Pratar ej heller pop n släp eller valfri variation på det)
Är den här tråden off-topic proof? Tvivlar på det.
Om jag inte hade blivit varnad av moderator-teamet skulle jag ha skrivit något sarkastiskt om att den ny-bannade gurun redan förklarat allt om "häng" och "sväng", men nu låter jag bli det.
Mitt tips är att du lyssnar - och spelar med till - "hängig" musik. Mina förslag är allt slickt; Steely Dan, Donald Fagen etc etc
Claptons icke-bluesiga plattor är också ofta hängiga. En favorit i sammanhanget är "Back Home"!
Häng handlar väl om att ligga lite efter hela tiden. Mitt tips för att öva upp den "tekniken/känslan" är väl att lyssna på mycket hängig musik och jamma till hängig musik. Bästa tipset jag har skulle väl vara D'angelos platta Voodoo. Där lirar Pino Palladino sjukt hängigt. Fan vad bra det är
Fender P AV 57 sent 80-tal, Fender P American Std, Fender Jazz American Std. V, Ashdown ABM 500, tks 215, Sansamp, Catalinbread SFT
För det första måste man ha någonting att förhålla hänget till. Jag brukar (brukade, övar inte så mycket nu för tiden) alltid öva till en trummaskin i olika tempon och utifrån det medvetandegöra om man hänger eller ligger på. Att spela in sig själv så att man kan lyssna i efterhand är alltid bra. Rackarns svårt att komma med konkreta övningstips egentligen. Det där med sväng är ganska diffust. Men att programmera ett trumkomp och spela till och även spela in sig själv är aldrig fel.
Vi har alla våra tempon som vi trivs bäst i och just vad det gäller sväng/häng/ligga på så är det bra att öva upp sig så att man känner sig så bekväm som möjligt i så många tempon som möjligt. Ett av dom bästa övningar jag känner till vad det gäller att öva upp sin interna klocka är att programmera ett trumkomp i fyra takter, sedan fyra takter tyst och sen loopar man dessa åtta takter. Och sen spelar man till och övar detta i olika tempon och olika typer av basspel. När kompet kommer igång efter dom fyra tysta takterna får man ganska svart på vitt om man rusar eller släpar i tempot. Snabba tempon är mycket enklare än långsamma tempon. Om man tycker att det är för jävla svårt med fyra takter tyst så kan man halvera hela övningen istället. Två takter trummor, två takter tomt........ Mycket vad det gäller tempon sitter i skallen och det går hyffsat lätt att lura sig själv så att man enklare håller tempot. Många rusar snabba tempon och sackar vid lugna tempon. Ett litet knep är att räkna halvnoter istället för fjärdedelar vid snabba tempon och åttondelar istället för fjärdedelar vid långsamma tempon. Det funkar för dom flesta. Allt sitter i skallen. Jag har märkt att samma knep kan funka om man vill hänga eller ligga på i tempot. Prova det. Då får man en underdelning som hjälper en att hålla igång tempot vid lugna tempon och färre antal slag som hjälper en att hålla nere tempot vid högre tempon. Istället för att räkna 1 2 3 4 vid låga tempon räknar man 1 å 2 å 3 å 4 å och vid höga tempon räknar man 1 , 3 , istället för 1 2 3 4. Var brytpunkterna ligger för att ändra underdelning får man känna sig lite fram till. Kan variera från människa till människa. Hoppas att jag uttrycker mig så att folk förstår.....
Tack för alla förslag! Jag spelar mest jazz och olika typer av ganska drivig rock och progressiv rock, så det blir mest att jag ligger före beatet hela tiden. Driver ganska ordentligt vad jag än ska spela. Det sätter lite käppar i hjulet när jag väl ska till och lira långsam och svängig blues. Känner hela tiden att jag ligger på och drar tempot i framkant konstant. Ibland kan jag medvetet slå in häng-timen, men det är litet tvekande och håller inte jättelänge.
Har redan hört om fyra takter på och fyra takter av, provat det ett par gånger tidigare, och det gjorde mig mest tjurig över hur beroende jag är av trummis för att hålla time. Sen orkade jag dumt nog inte göra en övningsrutin av det. Kan vara dags nu!
basmartin skrev:Hänget kommer lite med åldern... Har på senare tid fått mer "gubba-time" än innan...
Själv har jag haft gubbtiming hela livet. Det gjorde mig unik som 20-åring men halvtråkig som 40-åring.
Samma här.Bra förklaringar!
Om jag behöver släpa ännu mer brukar jag tänka mig att jag spelar spökslag(utan att spela dom) före varje ton.
Fender American Standard Precision V
Orange AD200MK3,Fender Bassman 100T
Bergantino NXV 410,TKS212,TKS115,HarleyBenton 115t ombyggd till sluten med ett hiskeligt element i.
Lilldjuret skrev:Tack för alla förslag! Jag spelar mest jazz och olika typer av ganska drivig rock och progressiv rock, så det blir mest att jag ligger före beatet hela tiden. Driver ganska ordentligt vad jag än ska spela. Det sätter lite käppar i hjulet när jag väl ska till och lira långsam och svängig blues. Känner hela tiden att jag ligger på och drar tempot i framkant konstant. Ibland kan jag medvetet slå in häng-timen, men det är litet tvekande och håller inte jättelänge.
Har redan hört om fyra takter på och fyra takter av, provat det ett par gånger tidigare, och det gjorde mig mest tjurig över hur beroende jag är av trummis för att hålla time. Sen orkade jag dumt nog inte göra en övningsrutin av det. Kan vara dags nu!
Jag hade rätt stora problem med att jag låg före beatet förr i tiden, men mest berodde det på att jag alltid var övertänd när jag lirade, ville lite för mycket. Det är inte alltid så charmigt...
Det viktigaste är att du blir herre över din timing, vilket inte är så lätt. Jag har en naturligt släpig time, vilket gör att det mesta jag lirar låter avslappnat och coolt i sina bästa stunder, men också kan låta trött och saggigt i fel sammanhang. Jag har fått lära mig att spela "på tå", pumpa punkiga åttondelar med tjackdriv, driva på släpiga trummisar osv. Tipset är att öva med trummaskin och metronom, och lära sig hur det känns att spela med olika timing. En intressant studie är att spela en tekniskt driven låt, t ex "Teen Town" med avslappnad timing. Det är inte lätt, eftersom man alltid står lite på tå när man lirar den pga dess relativa svårighet (jag gör det i alla fall). Att spela en sådan låt med "häng" är en utmaning.
Och tvärtom, testa att lira en soft och släpig låt fast med timingen på tå. Det känns instinktivt konstigt, men det är en nyttig övning för att lära känna sin timing.
Har bara häng av egen musik som bandet konstruerar, och de mesta hängupplevelserna är på ett teoretiskt plan, jag tänker hänget och får en grym kick. Ibland så kommer hänget vid lyssning av inspelat material. Sällan live, då är det så komplext.
Neuser customshop, Warbacker, Tokai Jazz Sound 81, Glockenklang, Marshall super bass 100
mitt tips att öva upp hänget är att överdriva så mkt så att det är out, för att hela tiden relatera tillbaka till förslagsvis 1'an i takten eller 2, och 4 i fyrtakt.
Sätt på metronomen t.ex. på 2 och 4. och häng så mkt du kan emellan slagen.
Att veta ytterligheterna underlättar, spela så hängigt man kan och skita i om det blir out, (till en början) huvudsaken är att man hela tiden vet var pulsen är. gör man det mkt så får man förhoppningsvis bra time.
Kolla in Its about time av Bertil Standberg. Använde den själv rätt mkt förr när jag övade. Bygger på tysta takter emellanåt. Både kul o utmanande att öva till. Grymt bra för att träna upp sin egna klocka utan att va beroende av att "vila" på trummisen.
Laborera med taktslagen Ex. betona 2 och 4 med extremt hängig time när du spelar walking. Testa och vänd på det o häng istället på 1 o 3. Spela in dig själv och lyssna. Analysera vad som händer och hur du förhåller dig till just det tempot. Ändra tempo och gör samma sak. Använd metronom!
Ibland är Pratabas lite för bra! Nu har jag hur många förslag på övningar som helst! Jag tror att jag ska börja göra det här till mer än bara häng-övning och faktiskt labba endel den närmsta tiden med att öva min inre time överlag! Tack för alla jättebra förslag!
Halvbumpar denna, vad har vi för trevliga exempel på hängigt/släpigt (bas)spel? Dereborn hade ett par bra och D'Angeelo - Voodoo har också nämnts, några fler? Gärna med länkar!
Markeringarna i introt här får väl läggas i facket "efter beatet":
Chukka skrev:Halvbumpar denna, vad har vi för trevliga exempel på hängigt/släpigt (bas)spel? Dereborn hade ett par bra och D'Angeelo - Voodoo har också nämnts, några fler? Gärna med länkar!
Markeringarna i introt här får väl läggas i facket "efter beatet":
Introt lät mer oroligt än hängigt tycker jag. När det gäller time gillar jag mer när det är konsekvent så att det blir ett groove, framförallt när det gäller komp. När det gäller solospel kan jag tycka det är coolt ibland med inkonsekvent time. Oavsett häng eller driv eller mitt emellan.
Kommer tyvärr inte på några länkar på rak arm med häng.
I min värld så är det i princip aldrig snyggt att ligga "lite på" så häng för mig är när man spelar "tight" helt enkelt. För mig känns det tight när man ligger exakt på beatet eller pyttelitet efter, basen får aldrig komma före trummorna så att säga, det limmar illa.
Min erfarenhet säger mig att gitarrister och sångare gärna vill ligga lite före. Bassister brukar i regel vara bättre. Då pratar jag såklart om gemene man, inte professionella supermusiker.
Jag tror det handlar mycket om att utveckla en bra fixed time att förhålla sig till, och aktivt styra hur man jobbar sig runt den. Det andra perspektivet kan ju handla om att hitta ett lugn i sitt spel, och också tänka kring vad man lyssnar efter och förhåller sig till i en spelsituation. Det är ju alltid ganska beroende av att folket man lirar med är med på noterna, och att det finns en tydlig timekeeper med i bilden..
Om man vill studera "aktivt häng" så lyssna på och framförallt spela med en jävla massa hiphop. Detroit/philly-prylar, J Dilla, Bilal osv. Kolla in Thundercat, Derrick Hodge och Braylon Lacy.
Den här tråden fick mig att få dåligt samvete för min brist på övning nuförtiden.....
Men det är många bra tips. Hellmans 4-takters-paus är en mycket bra övning, Bootsy's också.
Det man inte heller får glömma är, som flera har sagt, att spela till plattor i olika stilar.
Lyssna på trummisen och försök haka på så att det sitter, oavsett om det är häng eller tjackdriv.
Det är ett väldigt bra sätt att få in känslan, de andra är bra övningar. Men man får aldrig fastna i övningar utan känsla, tyvärr är det alltför många som gör det. Finns inte känslan finns ingenting enligt mig.
Ale skrev:Jag tror det handlar mycket om att utveckla en bra fixed time att förhålla sig till, och aktivt styra hur man jobbar sig runt den. Det andra perspektivet kan ju handla om att hitta ett lugn i sitt spel, och också tänka kring vad man lyssnar efter och förhåller sig till i en spelsituation. Det är ju alltid ganska beroende av att folket man lirar med är med på noterna, och att det finns en tydlig timekeeper med i bilden..
Om man vill studera "aktivt häng" så lyssna på och framförallt spela med en jävla massa hiphop. Detroit/philly-prylar, J Dilla, Bilal osv. Kolla in Thundercat, Derrick Hodge och Braylon Lacy.
