maxoges skrev:Det största stället jag spelat på är Debaser i Stockholm, men det roligaste var på Alacazar, också i Stockholm.
Vart har ni spelat och vilket ställe var roligast?
Ja, Alcazar är jävligt roligt, men mestadels pga det grymma ljudet dom har där, helt klart Stockholms bästa ställe när det kommer till soundet. För mig är det nog Sweden Rock i somras, mitt på dagen men publiken var ändå igång så det räckte och blev över Även Skellefteåfestivalen i somras var grymt roligt.
Roligast är som sagt långt ifrån störst..
Roligast har varit Mosebackegigen.. i princip alla spelningar vi gjort där har vart kanonkul.. något magiskt över den scenen och lokalen.. låter skit när man soundcheckar.. likadant varje gång.. men när det är folk i lokalen... ojojoj.. kanon!
Annan favvo är de gånger vi kört på Hamnkrogen i Vaxholm.. så trångt att man kan peta publiken i naveln.. men fan vilket röj! Är nog just för att det är så trångt som det blir sån skön stämmning.. bandet med gear tar upp 35% av lokalen.. Även bra att testa hurvida gammla EHX pedaler är ÖL-täta också!!!
Vi har haft grymma gig både på Hellbar i Sumpan och Pub Anchor inne på Sveavägen. Hellbar diggade oss såpass att vi blev ombokade på stubben, 2 feb är det dags för krutdoftade bluesrock igen.
Mest minnesvärda i alla fall.... Jag har gjort ett gig som nog slår det mesta. 1986 i januari gjorde jag en kort (12 minuter) spelning på Louisiana Superdome i New Orleans med en amerikansk showgrupp. Halvtid på Super Bowl, finalen i amerikansk fotboll. Fullt hus. Ärligt talat kommer jag inte ihåg hur mycket folk det var men en bra bit över 100.000 pers på plats på arenan. Världens största inomhusarena. Ca 500 miljoner tittare på tv. Playback givetvis. Men helt sjukt var det. 200 pers sprang ut alla scendelar och instrument till mitten på fotbollsplan.
Sen gjorde jag ett gig -89 med bandet "Under the Sun" i Tokyo. Bandexplosion, stor konsert som sändes från Fuji Television´s stora tv-studio. Inte alls lika stor publik i studion som på Superbowl-konserten men också över 500 miljoner tittare på tv. Inte playback den gången....
Sen har jag spelat med en italiensk strippa på en porrklubb också. Det fanns saker som hon var bättre på än att sjunga.....
Rix skrev:Vi har haft grymma gig både på Hellbar i Sumpan och Pub Anchor inne på Sveavägen. Hellbar diggade oss såpass att vi blev ombokade på stubben, 2 feb är det dags för krutdoftade bluesrock igen.
Det känns som att folk tolkar frågan på lite olika sätt, många jämställer roligaste stället att lira på med roligaste spelningen - nog för att det ofta hänger ihop, men att man sätter ett roligt gig på ett ökenställe händer väl det med.
Jag delar upp det lite:
Kul ställen att spela på, för ställets skull:
Fasching är alltid lite andäktligt.
Debaser är världens trevligaste rockklubb.
Nalen är också häftigt.
Cirkus är flott.
Mejeriet i Lund är fint.
Ställen jag haft roliga spelningar på:
Lydmar (R.I.P.)
Gino (R.I.P.)
Köket & en bar (R.I.P.)
En hojklubb på söder
Malmöfestivalens parkscen
Pampastältet på Hultsfredsfestivalen
Dansbanan på Möja
Kattelin i Uppsala
Sturecompagniets garderob
Pusterviksbaren i götet
I trädgården hemma hos min syssling på hennes bröllop
Hannas källare
Café Opera
En fyllejam i gamla Polarstudion
Köpenhamns jazzfestival
Haparanda Stadshotell
Sticky Fingers i götet
Nefertiti i götet
Café Deluxe i Växjö
Stockholms Nation i Uppsala
Hellboy skrev:Mest minnesvärda i alla fall.... Jag har gjort ett gig som nog slår det mesta. 1986 i januari gjorde jag en kort (12 minuter) spelning på Louisiana Superdome i New Orleans med en amerikansk showgrupp. Halvtid på Super Bowl, finalen i amerikansk fotboll. Fullt hus. Ärligt talat kommer jag inte ihåg hur mycket folk det var men en bra bit över 100.000 pers på plats på arenan. Världens största inomhusarena. Ca 500 miljoner tittare på tv. Playback givetvis. Men helt sjukt var det. 200 pers sprang ut alla scendelar och instrument till mitten på fotbollsplan.
Sen gjorde jag ett gig -89 med bandet "Under the Sun" i Tokyo. Bandexplosion, stor konsert som sändes från Fuji Television´s stora tv-studio. Inte alls lika stor publik i studion som på Superbowl-konserten men också över 500 miljoner tittare på tv. Inte playback den gången....
Sen har jag spelat med en italiensk strippa på en porrklubb också. Det fanns saker som hon var bättre på än att sjunga.....
Hellboy skrev:Mest minnesvärda i alla fall.... Jag har gjort ett gig som nog slår det mesta. 1986 i januari gjorde jag en kort (12 minuter) spelning på Louisiana Superdome i New Orleans med en amerikansk showgrupp. Halvtid på Super Bowl, finalen i amerikansk fotboll. Fullt hus. Ärligt talat kommer jag inte ihåg hur mycket folk det var men en bra bit över 100.000 pers på plats på arenan. Världens största inomhusarena. Ca 500 miljoner tittare på tv. Playback givetvis. Men helt sjukt var det. 200 pers sprang ut alla scendelar och instrument till mitten på fotbollsplan.
Sen gjorde jag ett gig -89 med bandet "Under the Sun" i Tokyo. Bandexplosion, stor konsert som sändes från Fuji Television´s stora tv-studio. Inte alls lika stor publik i studion som på Superbowl-konserten men också över 500 miljoner tittare på tv. Inte playback den gången....
Sen har jag spelat med en italiensk strippa på en porrklubb också. Det fanns saker som hon var bättre på än att sjunga.....
//Jan
O herregud att lira på Superbowl. Gåshud.
Jag fattar det inte själv faktiskt. Och jag är inte mytoman. Helt sjuk upplevelse och det enda jag egentligen kommer ihåg är att när vi började "spela" fotograferade alla (bör det ha varit) så det vart 100.000 kamerablixtar dom första 10 sekundrarna inne på arenan. Mitt enda minne av det hela är en gammal VHS film från själva konserten. Min vanliga kamera gick sönder ca en vecka tidigare så jag kunde inte fotografera men jag har fått lite bilder från andra i bandet. Åter igen, sjuk upplevelse. Chicago Bears vann och Wynton Marsalis spelade nationalsången.
Hellboy skrev:
Jag fattar det inte själv faktiskt. Och jag är inte mytoman. Helt sjuk upplevelse och det enda jag egentligen kommer ihåg är att när vi började "spela" fotograferade alla (bör det ha varit) så det vart 100.000 kamerablixtar dom första 10 sekundrarna inne på arenan. Mitt enda minne av det hela är en gammal VHS film från själva konserten. Min vanliga kamera gick sönder ca en vecka tidigare så jag kunde inte fotografera men jag har fått lite bilder från andra i bandet. Åter igen, sjuk upplevelse. Chicago Bears vann och Wynton Marsalis spelade nationalsången.
Hellboy skrev:
Jag fattar det inte själv faktiskt. Och jag är inte mytoman. Helt sjuk upplevelse och det enda jag egentligen kommer ihåg är att när vi började "spela" fotograferade alla (bör det ha varit) så det vart 100.000 kamerablixtar dom första 10 sekundrarna inne på arenan. Mitt enda minne av det hela är en gammal VHS film från själva konserten. Min vanliga kamera gick sönder ca en vecka tidigare så jag kunde inte fotografera men jag har fått lite bilder från andra i bandet. Åter igen, sjuk upplevelse. Chicago Bears vann och Wynton Marsalis spelade nationalsången.
//Jan
Har du letat på youtube?
Hittade inte på Youtube. Vilket jag är tacksam för. Jag har skiten på VHS. Det får räcka. Måste tyvärr erkänna att det var ett riktigt rejält töntigt framträdande. Usch. Pinsamt. Samma amerikanska showgrupp gjorde även halvtidsshowen ca 10 år tidigare på Superbowl. Vart nog ännu sämre då av vad jag förstått. Broadway goes helylle amerikanskt skit. Får trösta mig med att jag var ung (19) och att jag innan dess vart ute på europaturne med Clark Terry, amerikansk, legendarisk trumpetare som spelat med Basie och Ellington för att nämna två. Och efter det vart jag ute med Olle Adolphson. Liten revanch iallafall. Man ska inte tacka ja till vilket skit som helst. Det har jag lärt mig. Fast jag har gjort om misstaget fler gånger under åren..... Jag är dum i huvudet. Men så går det några år och så sitter man och skriver om sina misstag på ett svenskt basforum......
Hellboy skrev:
Hittade inte på Youtube. Vilket jag är tacksam för. Jag har skiten på VHS. Det får räcka. Måste tyvärr erkänna att det var ett riktigt rejält töntigt framträdande. Usch. Pinsamt. Samma amerikanska showgrupp gjorde även halvtidsshowen ca 10 år tidigare på Superbowl. Vart nog ännu sämre då av vad jag förstått. Broadway goes helylle amerikanskt skit. Får trösta mig med att jag var ung (19) och att jag innan dess vart ute på europaturne med Clark Terry, amerikansk, legendarisk trumpetare som spelat med Basie och Ellington för att nämna två. Och efter det vart jag ute med Olle Adolphson. Liten revanch iallafall. Man ska inte tacka ja till vilket skit som helst. Det har jag lärt mig. Fast jag har gjort om misstaget fler gånger under åren..... Jag är dum i huvudet. Men så går det några år och så sitter man och skriver om sina misstag på ett svenskt basforum......
//Jan
Jag känner ingenting annat än respekt. Att samma person som lirar med Clark Terry också får framträda på Superbowl tyder ju inte på någonting annat än att han redan vid 19 års ålder var respekterad och mångsidig. Oavsett hur pinsamma gigen i sig var.
bootsy skrev:
Jag känner ingenting annat än respekt. Att samma person som lirar med Clark Terry också får framträda på Superbowl tyder ju inte på någonting annat än att han redan vid 19 års ålder var respekterad och mångsidig. Oavsett hur pinsamma gigen i sig var.
bootsy skrev:
Jag känner ingenting annat än respekt. Att samma person som lirar med Clark Terry också får framträda på Superbowl tyder ju inte på någonting annat än att han redan vid 19 års ålder var respekterad och mångsidig. Oavsett hur pinsamma gigen i sig var.
Clark Terry var så långt ifrån pinsamt man kan komma.
Men jag har gjort en massa andra pinsamheter. Det blir så i perioder ibland.
Verkligen, man får passa på när man har roligt. Man vet ju inte när det blir roligt nästa gång.
Börjar du bli orolig?
"Hade han varit dubbelt så intelligent hade han varit halvidiot." Okänd tänkare.
"Jag kommer nog inte att använda allt plank, men de bräderna som håller ihop planket ska nog vara med." Tack Chriller!
Medlem av PrataBas gubbklubb 40+..
Hellboy skrev:
Clark Terry var så långt ifrån pinsamt man kan komma.
Men jag har gjort en massa andra pinsamheter. Det blir så i perioder ibland.
//Jan
Det kanske inte direkt var Clark Terry-giget som avsågs som pinsamt.
Och alla vi som levt som komphoror har gjort ett större antal spelningar som varit mer eller mindre pinsamma. Det ingår i sjukdomsbilden och är ingenting att oroa sig för.
Johannes skrev:Svårt att välja favoritgig men några har fastnat i minnet av olika anledningar. Ett gig med göteborgska surfpunkarna Psychotic Youth i Köln 1996 var helt fantastiskt. 200 grader varmt i lokalen, totalt galen tysk publik och ett band i bra form efter ett par veckor på turné. Dessutom fantastiska låtar. Ett annat grymt gig var med 80-talsrockbandet Sha-Boom på Blå Dragonen (tror det hette så) i Umeå 2002. Stor fullsatt lokal med den mest hysteriska publik jag någonsin varit med om i hela mitt liv. Trots detta så skrev lokaltidningen dagen efter att "om inte umepubliken är exceptionellt svårflörtad i jämförelse med övriga landet, så tyder lördagskvällens spelning på att Sha-Booms segertåg mycket väl kan utebli." Konstigt med tanke på att vi hade varit tvungen att avbryta giget om publiken varit det minsta mindre "svårflörtade". Det var verkligen kaos. Fast det är klart, Sha-Boom har ju aldrig varit kritikernas favoriter direkt. Sedan måste jag också nämna en rad otroligt roliga spelningar med mitt gamla punkband Perversa Politiker för ca 12-13 år sedan i Göteborg. Alltid totalkaos, promilletävling och orkesterflickor. Punk´s not dead.
Psychotic Youth!!! Hjältarna från min hembygd innan de flyttade söderut. Antar att det bara är Jörgen som är kvar av originalmedlemmarna?
Låt mig gissa att lokalrecensenten av Sha-Boom anno 2002 hette Karl Rehnberg och skrev i Västerbottens Folkblad... om du minns det?
Minns inte vad journalisten eller tidningen hette, har bytt dator sedan jag skrev det men jag skall titta efter vid tillfälle.
Yes, bara Jörgen kvar från originalsättningen. De lade ned för ca 10 år sedan men har börjat köra lite igen tror jag. Såg ett gig i Göteborg för ett par år sedan.
Afrika november 2007 utan att tveka Det är nåt magiskt med att missionera hårdrock till fransktalande muslimska länder. drygt 75 beväpnade militärer och poliser framför scenen "utifall att" enligt arrangören... Dock något vi fick veta två minuter innan vi skulle upp inför 10.000 pers varför det var så mycke vapen framför scenen...
Jag kan glatt upplysa er om att det är något speciellt med att lira med vetskapen om att det finns en realistisk chans att man faktiskt blir lynchad halvvägs genom första låten
Det är ju alltid kul att spela på konstiga ställen...så med Ace of Base på festival i Vina del Mar i Chile...30 000 + i publiken och direktsänt till världens spanskspråkiga tv-tittare...Sjukt absurt och jättedåligt, ofcourse...
Ett annat stort minne är när vi spelade med vårt egna Les Gretsches (GRYMT band med Janne Robertsson på trummor, Mats Persson på slagverk,Christer Karlsson och Frank Rönningen på Keyboards och falsettsång, Johan Lindman i rollen som Nile Rodgers och en Greta Folkesson i fullständig högform)på O-baren mot middag och fri bar...tammefaan alla våra polare var där och det var helt tokpackat och alla var välvilligt inställda och jublet när vi drog igång "What a fool believes" var inte att leka med...Vi hade dessutom repat med mej själv som galen slavdrivare så vi var så slipade så att det var löjligt och kunde koncentrera oss på att svänga istället för att behöva fundera på hur man ska lyckas sjunga dom där jiddriga idiothöga körtämmorna som går i en annan rytm än basgången på I know you wouldn't hurt me...
Sen kommer jag aldrig att glömma mitt första gig med Jennifer Brown i Japan..det var i Sapporo och vi var försenade med en kvart (pga en EXTREMT bakfull bandmedlem som vi nästan trodde skulle DÖ ett tag!!;-)) och stämmningen i lokalen var minst sagt irriterad och turneledaren började få svettpärlor i pannan....men när vi gick på .....ja jävlar...
Ett sista stort ögonblick måste vara slutet av sista extranummer med Eva Dahlgren på Vattenfestivalens stora scen -99.....vi spelade kom och håll om mej och hade tagit ned låten till ett svagt pumpande och Ola Gustavsson hade gnisslat och spelat rundgång ett tag och helt plötsligt så dunkade vi igång en minneappolisgroove med dubbla trummisar och ljuset på den scenen var inte att leka med....och Bullen Lagerbielke , som var ljustekniker, är ju helt överjävlig och det var ett sånt där ögonblick när man hajar till över att man själv står och mosar på en skitstor scen med million dollars worth of ljusrigg och man plötsligt gör något som man drömde om att få göra när man var liten och såg Rock Palast på tv....=)
? skrev:Jag är ingen blues expert, jag skrev faktiskt att jag inte ens lyssnar på det. Alltså är min information begränsad,men rätt..Aldrig har jag haft HELT fel i en diskussion
Även Skellefteåfestivalen i somras var grymt roligt.
Även bra att testa hurvida gammla EHX pedaler är ÖL-täta också!!! 
Helt sjuk upplevelse och det enda jag egentligen kommer ihåg är att när vi började "spela" fotograferade alla (bör det ha varit) så det vart 100.000 kamerablixtar dom första 10 sekundrarna inne på arenan. Mitt enda minne av det hela är en gammal VHS film från själva konserten. Min vanliga kamera gick sönder ca en vecka tidigare så jag kunde inte fotografera men jag har fått lite bilder från andra i bandet. Åter igen, sjuk upplevelse. Chicago Bears vann och Wynton Marsalis spelade nationalsången. 
Jag är dum i huvudet. Men så går det några år och så sitter man och skriver om sina misstag på ett svenskt basforum......
