blackparkas skrev:Jag har svårt att jämföra U2´s olika eror med varandra.
Vi har October/War-tiden, sedan är det Unforgettable Fire/Joshua Tree/Rattle n hum-eran.
Sedan kom vi in i 90-talet och de började experimentera på riktigt.
Achtung Baby kom, vilken jag håller som en av de 3 bästa U2-skivorna och känns som en egen era.
Zooropa, lite floppig, började nästa era, POP - skitbra rakt igenom i princip, den som dissar POP fattar INGENTING av vad U2 är. Så det så...
Det är helt makalöst magiska låtar på den plattan!!!
Ja, resten..
ATYCLB, fantastisk "comeback", Vertigo - största flirten med "War"-eran bland de nyare plattorna.
Och så senaste.
Den är lite svårare får man väl säga, ment ändå klart typisk U2.
Lite pretto och lite udda stundtals och några riktigt sjukt bra låtar.
Jag gillar alltihop.
Gillar alla U2-skivor förutom Zooropa faktiskt.
Som sagt, man ska nog inte jämföra U2:s "eror" med varandra. Det är ju enormt stor skillnad på Joshua Tree och Pop. Titta bara på scenshowerna. Kolla in Rattle & Hum-dvd:n. Det är U2 på scen, klädda i vanliga kläder utan några props, ljusshower att prata om eller överdriven show. Det är en konsert utan show helt enkelt. Jämför det sedan med en konsert från Pop-turnén eller varför inte senaste 360-turnén. Det är lite annorlunda....
Jag tycker absolut att U2 gjort bra grejer på 90-talet (One t.ex.) men mina favoriter kommer för alltid att vara grejerna dom gjorde på 80-talet.
Clayton är fantastisk. Skitbra sound och sådär härligt taffligt spelat.
När det gäller U2 så måste jag sticka ut hakan och säga att låtskrivandet inte alltid passar min smak. Alltid bra sound, alltid bra producenter MEN lite för många utfyllnadsspår på plattorna. Jag gillar helgjutna album där rubbet är bra och den känslan får jag inte hos U2.
Hm. Är det ingen förutom jag som stört sig på att han tenderar att spela mollpentafigurer oavsett hur helt tok-uppenbart durigt modus låten går i?
Förutom detta tycker jag hans sound, attack och driv är jättebra.
Shotgun_Carlsson skrev:Hm. Är det ingen förutom jag som stört sig på att han tenderar att spela mollpentafigurer oavsett hur helt tok-uppenbart durigt modus låten går i?
Förutom detta tycker jag hans sound, attack och driv är jättebra.
Jodå! Då låter det verkligen skit, tycker jag.
Men de kanske vill ha det så, de är ju chefer över sina egna låtar...
"Oh my god it's the funkys**t!"
Fender Precision-79, Fender JV-83, Fender CS P-59, Mesa http://davidsodergrenshotfive.se/" onclick="window.open(this.href);return false;
Shotgun_Carlsson skrev:Hm. Är det ingen förutom jag som stört sig på att han tenderar att spela mollpentafigurer oavsett hur helt tok-uppenbart durigt modus låten går i?
Förutom detta tycker jag hans sound, attack och driv är jättebra.
Jodå! Då låter det verkligen skit, tycker jag.
Men de kanske vill ha det så, de är ju chefer över sina egna låtar...
Har ni något konkret exempel på detta? Mina teorikunskaper är inte så stora, men det vore kul att höra vad ni syftar på
Pja, solot på Pride. Slentrianmässiga dominantsjuor hela tiden.
Annars så tyckte jag Zooropa var en jättebra skiva, tills jag började lägga märke till baslinjerna. Där finns många exempel.
Modus skulle väl närmast kunna översättas med en låt/musikstils naturliga harmoniska och melodiska tonförråd.
Och Clayton spelar ofta utanför låtens intuitiva modus. Vilket iofs kan vara ball, men i Claytons fall låter det mest som om hans vänsterhand låst sig i ett grepp som bara tillåter mollpentatoniska fraser. Typ.
Shotgun_Carlsson skrev:Hm. Är det ingen förutom jag som stört sig på att han tenderar att spela mollpentafigurer oavsett hur helt tok-uppenbart durigt modus låten går i?
Förutom detta tycker jag hans sound, attack och driv är jättebra.
Precis! Spelar ju ingen roll hur cool han lyckas se ut när det låter illa.Märkligt att ingen sagt det till honom,eller åxå har dom det men han skiter i det och vinner nya cool poäng.
Skulle vilja ha en colorsound overdrive (inte till bas)
Han spelar inte sämre än nån anna i U2. Tvärt om. Det finns ett live klipp där han och the Edge byter instrument och han drar iväg ett riktigt coolt gitarrsolo. Att sedan teh Edges gitarrsoel är en stor del i deras sound och varumärke kan ingen förneka, men svårt är det inte. Så hur han är som gitarrist har jag ingen aninig om.
Hm, jag får nog erkänna att jag aldrig riktigt insett Claytons storhet som basist, däremot påstår frugan (som läst Bonos självbiografi) att hr Clayton var en fixare av stora mått och den som fick fart på deras karriär. Jag tyckte det var sympatiskt att man inte bytte ut honom när man slagit igenom men ni har nog rätt - skall man spela med the Edge så är det bra om man lirar enkelt.
Fender P-bas '76, HPD P51-bas Warmoth-hals, Bjärton kontra 50-talet, HPD bandlös P-bas, Yamaha RBX 375, SD Curlee/Hondo II, basukulele samt hembyggd elkontra.
EBS Reidmar250, TKS 1x12", fEarful 15", EBS Microbass II. VÅGA VÄGRA VOLVO !!!
U2 såg jag på Isstadion 1985. Sen dess har jag knappt lyssnat på dom. Men Adam Clayton har den goda smaken att spela på en Gibson LP Triumph lite då och då. Det ger ett STORT plus i min bok.
Precis! Spelar ju ingen roll hur cool han lyckas se ut när det låter illa.Märkligt att ingen sagt det till honom,eller åxå har dom det men han skiter i det och vinner nya cool poäng. 
