Så, nu har det gått så lång tid att Tommy för länge sedan har gett upp hoppet om att jag ska skriva något om mina lådor. Sanningen är den att jag varit på G flera gånger, men varje gång har det strandat på svårigheten att beskriva ljud samt osäkerhet på vad man kan/bör jämföra med. Så för att göra en lång historia längre, blir det nu en synnerligen ovetenskaplig och personlig kria snarare än en egentlig recension.
:
Jag hade en Fafner med 410 + 115. Det var i o f s en bra rigg, men jag tyckte att jag behövde ratta ganska mycket och helst spela starkare än jag brukar för att komma i närheten av det ljud jag ville ha. Dessutom behövde jag en behändig lillrigg och här föddes idéen på en liten topp och två tks 112:or. Som ett experiment anskaffades en Harley Benton BA250H-topp, (1300:-), vilken visade sig låta helt OK genom en Carvin 115-låda, som stod och skräpade. Därefter beställdes två st tks 112.
112:orna anlände och plötsligt visade sig billigtoppen rappare, livligare och mera detaljerad fast med samma botten. Inga problem att tränga igenom i mixen i mindre sammanhang, (coverband: 2 git, kb, tr). Efter konsultation av Tommy, visade det sig dessutom att det gick utmärkt att skruva på några extra gummifötter och ställa lådorna på högkant, vilket gav ännu bättre medhörning och minimalt footprint. (Jag vet att det är nissigt att blanda språk, men det där är ett uttryck jag gillar.) Flexibiliteten var lysande, då man kunde välja en eller två lådor beroende på tillfälle. Covergig i mindre lokal – två lådor, tempelgig – en låda, t ex.
Nu undslapp sig BB3000S på forumet att han hade alldeles för många Ampegpreampar liggande. Ungefär här började jag fundera på, om det inte skulle gå att snickra ihop en behändigare storrigg också. Samtidigt som BB3000S var vänlig nog att sälja en ampeg SVT IIP till mig i GH 2012, demade Tommy sin nya vertikala 212-låda, som lät fantastiskt rent och snyggt. Efter samråd med Tommy, beställdes en vertikal 212 fast med ”de gamla” elementen för att bättre matcha 112:orna. Dessutom anskaffades ett 2 x 400 w klass D-steg för att driva härligheten.
Dagens rigg består således av ett ampeg-försteg, ett klass D-slutsteg samt tks 2 x 112 + 212, (4 Ohm per kanal). Jag hör vad jag behöver och låter som jag vill med ett minimum av rattande. Jag saknar aldrig kräm och resten av bandet har slutat gnälla på att jag spelar för starkt. (Det skär igenom ändå på lägre volym – bättre mellanregister och renare botten.) Det går även bra att vid lämpliga tillfällen trampa igång en EQ-padda med en massa sub runt 80 Hz utan att det låter grötigt. Det blir mera varmt, runt och fylligt.
Roddandet är numera närmast ett nöje. Lådorna väger nu 10 + 10 + 20, totalt 40 kg. Tidigare vägde 410:an 41 kg och 115 35 kg.
Flexibiliteten är utmärkt. För mindre lokaler eller triospel klarar det sig med samma förstärkeri och 2 x 112, (8 Ohm per kanal), vilket innebär totalt endast 20 kg lådor men ändå i princip samma ljudkaraktär.
Det blev egentligen mycket om hela riggen och allting hänger ju ihop i ett system, men om man försöker begränsa det till intrycket av tks-lådorna, så blir det att de verkligen levererar det som kommer från förstärkeriet klart och rappt med ren och bra botten utan en massa rumble. Att de sedan väger nada gör ju inte saken sämre.
Yes, I’m a fan!
