Dina tankar och tyckanden är inte alls oinsatta men för mig blir det konstigt.Taurus skrev:Trådtiteln är ganska bra - "favoritbildkonstnär". Det är inte bara skapare av visuell konst eller bildkonst som med rätta kan göra anspråk på konstnärstiteln. Nej, att dra en schottis på gammeldanskursen är antagligen inte konst enligt de flestas definition, medan t ex Mats Ek absolut är en konstnär i mångas ögon.Eagle Hazze skrev: Det är sällan seritecknaren själv som först tar ordet konstnär utan mer media som direkt anammar det så fort det hängs upp på ett galleri, och sedan är det så. Vem som helst får kalla sig vad som helst i samhället sålänge man inte tar en titel som är skyddad typ leg. Det som jag började tråden med är varför nästan alla kreativa grupper i media måste använda ordet konstnär tillsammans med sin profession för att som jag uppfattar det förstärka sin och andras upplevelse av det de gör.
Tycker att i text så vittnar det bara om ett fattigt språk, där man använder ordet konstnär och sin egen uppfattning/ fördom av vad det är i kombination med t.ex. en dansare eller musiker.
Att man sedan använder ordet konstnär hitan och ditan i förstärkande syfte är väl bara bra, det betyder ju att ordet har tunga positiva konnotationer i den medierade samhällsdiskursen. I verkliga livet i de kreativa och estetiska yrkena, mer än i andra branscher, får man kredd och deg utifrån vad man faktiskt kan leverera, inte vad man kallar sig. Du Hazze skulle antagligen kunna kalla dig astronaut och ändå betala hyran, medan Olle i Ullared i bästa fall får hänga två akvareller på en amatörutställning i folkbiblioteket oavsett hur många visitkort med "Konstnär" han trycker upp. Samma sak om Pelle i Grythyttan vill kalla sig basist och konstnär efter att ha lirat en månad i ett punkband - det är ingen förlust för professionella och duktiga musiker, medan Pelle själv varken får jobb eller kredd utifrån sina självpåtagna titlar.
Så jag håller inte med dig vad gäller konstnärstiteln. Många yrkesgrupper i samhället har ett reellt behov av att vara noga med yrkestiteln, t ex förskollärare, för att professionalisera yrket och få upp status och löner, men konstnär är inte ett sånt yrke imho.
Mats Ek, lysande och fantastisk men för mig är han koreograf och regissör. Hans arbeten är på en mycket hög
konstnärlig nivå men för mig är han inte konstnär. Ord har en innebörd när den förvanskas av personliga tyckanden
blir det bara konstigt.
Jag skulle anta att Mats Ek ser sig själv som just koreograf och regissör.
Kanske är det "dagens" förändring av ordens innebörd som spökar.
Ett exempel är ordet "unik". Används idag flitigt i annonser trots att det inte handlar om något unikt utan bara
ovanligt.
Finns det egentligen någon mening med denna förvanskning?