Tipping points - Musikupplevelser som förändrat ert liv

[midlifecrisis]

Jag kan nämna två sådana händelser. En var när jag slog på teven -76 och filmen som visades var the Manticore Special - World Tour med ELP. Det var då jag upptäckte musik på riktigt. Lika när jag fick RtFs Romantic Warrior i julklapp av mina snälla morföräldrar. Det var jag då jag upptäckte basist på allvar. Skall heller inte glömma när jag hörde Veltman (Sveriges första superbasist) -77. Det var STORT(trots Aria o HH).
Några andra som upplevt liknande "tipping points"?

Tack för dina vänliga ord
ELP lyssnade jag själv på. Men Aria & HH var nog långt senare Eller...?

Annars minns jag Montreux-festivalen får många år sedan.
Brecker Brothers spelade först. Neil Jason på bas!
Sist på scenen var Stanley Clark.
Däremellan skulle jag lira lite med Schaffer & J:son.
Inte lätt att samla tankarna vid ett sådant tillfälle med giganter på samma scen, samma kväll.

Nope. Det var då. Karlstad februari -77.

[Kultivator]

När jag fyllde tolv fick jag plötsligt en Hendrix-platta av far i present. Min passion för musik (som gränsar till missbruk) och mitt eget musicerande kommer till stor del ur den presenten, mitt liv idag hade inte varit sig likt utan den.

[Hellish]

Jag gick från att lyssna på pop till hårdrock på en eftermiddag egentligen. Hälsade på mormor och blippade förbi Mtv precis när Metallicas 'Wherever I may roam' drog igång. Då och där blev jag helt såld och sedan var det Metallica för hela slanten, för att sedan gå vidare till andra band.

[Eagle Hazze]

Hellborg Mclaughlin Olympen Lund typ 88, en magisk konsert.

Ett tillägg är första gången jag förstod att rock var min framtid var 1974 när jag hade köpt Not Fragile med Bachman Turner Overdrive i London på semester med familjen.. Efter det så av någon anledning så dreglade jag efter en elbas. Jag fick vänta tills jag fyllde tretton året efter. Då fick jag en elbas och sedan så startade vi ett band.

[mikkejohansson]

Har ett par olika, men alla har nog inträffat efter jag började spela och mer styrt mig i olika (nya) riktningar…

1995 - Kent på Skellefteåfestivalen. Hade varit helt fast i Grungeträsket i flera år (inget dåligt träsk egentligen!) och retats med en tjejkompis som börjar lyssna på Kent. Jag menar, så sjukt fånigt att sjunga på svenska, och klä sig i kostym…hallå liksom. Minns att vi motvilligt följde med på konserten och hånsjöng "Blåser på måååånen…" fast vi aldrig hade hört låten. Fast forward till 1,5h senare och jag var totalt överkörd. Den där energin som de hade (då) med smygande verser och vrålande refränger. Huga. Klädde mig i kavaj och sneakers på scen i ett år efteråt. Att jag numer anser dem olyssningsbara kan inte ta bort att de två första plattorna är magiska. Lätt det band jag sett flest gånger live, framför allt 1995-1998.

1995 - Hemma i lägenheten framför stereon. En recensent med god smak liknade mitt bands första EP vid band som Idaho och Red House Painters, hade inte hört nåt av dem. Beställde på chans en RHP-skiva på Ginza ("Bridge"-plattan) och slog igång den hemma. Första låten - "Evil". Åh, herregud. Hörde kanske inte många likheter med det vi gjorde, men den stunden och det bandet har antagligen färgat mitt musicerande och framför allt -skapande mer än något annat.

1998 - Teaterladan på Hultsfred. Vi åkte ner för att se Spiritualized och Verve. Båda ställde in på onsdagen innan festivalen. Skummade programmet och fastnade för ett band med ett coolt namn; 16 Horsepower. De var rätt okända men hade lite snackis-hype (pre-internet, måste ha läst det i POP) så det var en del folk där innan de skulle börja, men gemesamt verkade vara att ingen av oss riktigt visste vad vi skulle vänta oss. DAAAMN. När konserten var slut stod vi nog alla fastnaglade på samma plats och bara stirrade med tappade hakor. Vad hade hänt, liksom? Minns att de bland annat fick starta om ett par låtar för att D E E inte var nöjd med tempot men ändå bröt det inte den där magisk maniska stämningen och blandingen av Nick Cave, blues, countryfolk och svavelosande predikningar. Har sett honom solo också, kanske tio år senare, var också grymt men få livekonserter kan mäta sig mot den där stunden.


Finns säkert fler; typ som när en kompis spelade upp Steps Ahead med "Trains" på en raspig VHS från nåt Talkin Jazz-avsnitt - var just på väg att upptäcka annan musik än rock o pop och detta var ju helt grymt! Eller kassettbandet med Guitars Unlimited. Eller livekonserten (också på kassett) med McLaughlins Free Spirit-trio (kan det ha varit 97/98?) med Joey DeFransesco på hammond och trumpet…jisses. Eller Haden/Methenys "Missouri Sky".

Eller första gången jag hörde Bill Frisell; "Good Dog Happy Man" beskrevs som "ett instrumentalt Red House Painters" i ett av de första numren av FUZZ och det stämde fasen riktigt bra! Med Haden och Frisell som bas har jag upptäckt den mesta jazzmusiken som verkligen talar till mig - t ex Brian Blade Fellowship och Dollar Brand (olika…men ändå lika).


Överhuvudtaget tror jag grejen varit när musik "drabbat" mig och jag inte fattat riktigt vad jag hör. När man se analyserat och lärt sig första kan det ha tappat en liten del av "magin" men samtidigt - den där känslan sitter kvar än när jag lyssnar på "Evil".

[funkys**t]

Level 42 på Måndagsbörsen.

[Guran]

Några points som jag kommer på just nu...

- När jag som osnuten och prepubertal för första gången fick lira sax i ett storband. Vilket sound, vilken känsla!
- När Meat Loaf rev av "Deadringer for love" i Måndagsbörsen. BANG! Vad var det...!??! Wow!
- Bruce Springsteen på Ullevi 1985, varken förr eller senare har betongpelare gungat sååå mycket!
- AC/DC Back in black, den plattan har följt mig sedan den släpptes!
- Chicago 16, Blås och rock....vilken kombo!
- Bluesbrothers, blev en öronöppnare till blues- och soulvärlden!

[funkys**t]

Level 42 på Måndagsbörsen.

Egentligen var det Dag Vags första två skivor som lärde mig att spela bas och planka basgångar. Men det var Level 42 som fick mig att tänka till lite kring det här med bas...

[AlbinH]

Eller Haden/Methenys "Missouri Sky".

"Beyond the Missouri Sky"....

JEEEZ!!!! Snacka om MUSIK! Nu fattar jag hur totalt värdelös jag är...

[spotify]spotify:album:1bG2Y1Q0xpew4QpXllEax0[/spotify]

[mikkejohansson]

Eller Haden/Methenys "Missouri Sky".

"Beyond the Missouri Sky"....

JEEEZ!!!! Snacka om MUSIK! Nu fattar jag hur totalt värdelös jag är...

[spotify]spotify:album:1bG2Y1Q0xpew4QpXllEax0[/spotify]

Glad to help. Eller tvärtom.

[HellMek]

När jag hörde Thin Lizzy´s Killer Without a Cause första gången fick jag klart för mig vilken typ av basist jag ville vara och hur det skulle låta. Basljudet på hela Bad Reputation är för övrigt nåt jag får gåshud av fortfarande. (Nån som har hela receptet?)
http://youtu.be/mgOCXiPb3wM" onclick="window.open(this.href);return false;

När jag ett lirade ett tag med en "punkband" typ Green Day och vi gjorde en ska-låt och jag fick till tidernas basgång förstod jag att bitarna kunde falla på plats även för mig. I min värld är det mer groove, enkelhet och ett tungt sound som går hem, inte virtouser som slappar på 18-strängade basar osv.

[Per]

Eller Haden/Methenys "Missouri Sky".

"Beyond the Missouri Sky"....

JEEEZ!!!! Snacka om MUSIK! Nu fattar jag hur totalt värdelös jag är...

Eller: Nu fattar jag vart jag vill komma. (Bara en tolkningsfråga.)

[AlbinH]

Eller Haden/Methenys "Missouri Sky".

"Beyond the Missouri Sky"....

JEEEZ!!!! Snacka om MUSIK! Nu fattar jag hur totalt värdelös jag är...

Eller: Nu fattar jag vart jag vill komma. (Bara en tolkningsfråga.)

Tack Per!

Jag förstår att du verkligen behärskar konsten att motivera blivande musikanter!

Charlie Haden kände jag inte till tidigare. Jag blir så himmelens glad när jag hittar nya artister att ta in.

[hitman]

Första livsavgörande momentet var nog när jag lärde mig slå på föräldrarnas rör-radio och vinylspelare i mitten av 60-talet (ja, jag är gammal) och lägga på deras Beatles-skiva, "Oldies But Godies". För att inte tala om några år senare när grannens dotter satt barnvakt och tog med sin Sergeant Pepper-skiva.

Helt livsavgörande var när jag i mitten av 70-talet såg Rory Gallagher på maratonrock från Grugahalle (?) i Tyskland på TV. Jag bestämde mig för att ägna mitt liv åt att spela elbas och att försöka bli lika cool som Gerry McAvoy (lyckats med det första, jobbar fortfarande på att bli cool).

[VHdiggare]

Min första musikaliska upplevelse var när min farsa satte ett dragspel i famnen på mig och lärde mig, "jag är lapp och jag har mina renar".
Då visste jag att jag ville syssla med musik. Vet inte riktigt hur gammal jag var men runt 8-9 år tror jag.

[baa]

Level 42 på Måndagsbörsen.

Ja, det såg jag, med hakan i golvet!
Öppnade mina ögon för en helt annan
approach till basiserande.

[funkys**t]

Level 42 på Måndagsbörsen.

Ja, det såg jag, med hakan i golvet!
Öppnade mina ögon för en helt annan
approach till basiserande.

Då hade vi hakan i golvet samtidigt. Det förändrade min inställning till bas och basspel helt och hållet.
De hade precis släppt Standing in the light så den första låten jag hörde med dem var The sun goes down. En av få låtar utan slap. Jag skulle tappa hakan ytterligare en gång när jag fick se den tekniken första gången. Helt sjuk uppenbarelse.

[baa]

Såg dom live för några år sen.
Fånlog med hakan i gräset.
Han spelade bättre än på skiva

[Jan Hellman]

Glömde en grej. Ani Difranco live! Har sett henne tre gånger. Blivit lika impad och musikaliskt energigiven varje gång Förbannat bra artist!!

[Splanky]

Fick tips om Kevin Gilbert´s "Thud" platta 1997.
Plötsligen flyttades fokus från Iron Maiden, Singer songwriter, fushionjazz, Beatles....allt.
Sen fick jag reda på att han dog 1996 29 år gammal *Doh* Som tur är fanns det mkt godis i gömmorna.

[TDHP]

Jag har nog gillat musik och att framföra den sen jag var väldigt liten.
Man skulle väl kunna säga att det är morsans förtjänst att jag håller på.
Det var hon som såg till att jag spelade blockflöjt i trean, sen satte hon mig på pianolektioner när jag var tio, där jag hittade ett trumset, hon såg till att jag fick ett egna trummor vid elva och köpte en akustisk gitarr åt mig när jag var 12.

Vad det gäller bas så är det ju när vår basist körde ihjäl sig för 15-20 år sen och jag började spela bas på heltid istället för gitarr.

[Jan Hellman]

Fick tips om Kevin Gilbert´s "Thud" platta 1997.
Plötsligen flyttades fokus från Iron Maiden, Singer songwriter, fushionjazz, Beatles....allt.
Sen fick jag reda på att han dog 1996 29 år gammal *Doh* Som tur är fanns det mkt godis i gömmorna.

Jag träffade Kevin i Japan på 80-talet och vi höll kontakt i flera års tid. Sen flyttade han och jag flyttade och sen förlorade vi kontakten. Sen dog han ett par år senare. Fantastisk musikant och sångare. Han skrev flera låtar på Sheryl Crow´s första platta och spelade en hel del instrument på plattan. En av mina favoritplattor är Toy Matinee-plattan han gjorde med Patrick Leonard, Madonnas gamla producent. Thud är också kanon men i min bok blir det inte bättre än så här....:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=gutitG4nlMk[/youtube]

Hans version av "Kashmir" slår allt annat. Även originalet kan jag tycka, vilket jag vet är att sticka ut hakan. Här spelar han alla instrument själv.....

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=MdviI2Ic6PM[/youtube]

Otroligt talangfull snubbe. Synd att han är borta. Han var faktiskt i Sverige flera gånger. Han gillade Sverige och hade polare här. Det fick jag veta först efter att vi förlorat kontakten. Ett par av bilderna som låg uppe på hans websida innan den gjordes om hade jag tagit på honom i Japan.

[mrbaloo]

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=9xiVjYO8utM[/youtube]

Hela plattan "Lift Him Up with Ron Kenoly" var också en sån här musikupplevelse som förändrade mitt musikliv. Kan fortfarande inte fatta hur jag kunde spela detta med en kör när man var väldigt färsk på bas.

Abraham L på bas!

/MrBaloo

[Blackfingers]

När jag för första gången hörde Muse - Hysteria, då bestämde jag mig för att bli precis lika duktig.

Avsaknad av disciplin och generell talang har gjort att det inte lett någonvart. Jag sätter inte ens den låten vid full hastighet, vid 75% sitter den, men då orkar jag inte spela hela för mjölksyran.

Alltså förändrades ingenting, utan jag gav mig bara ett mål som jag inte lyckas avklara

[fieldflower]

När jag för första gången hörde Muse - Hysteria, då bestämde jag mig för att bli precis lika duktig.

Avsaknad av disciplin och generell talang har gjort att det inte lett någonvart. Jag sätter inte ens den låten vid full hastighet, vid 75% sitter den, men då orkar jag inte spela hela för mjölksyran.

Alltså förändrades ingenting, utan jag gav mig bara ett mål som jag inte lyckas avklara

Planering är halva nöjet, vettu...