Det är lite Music Man/Lakland knock-off, men enkelt i sin konstruktion.
Fördelen jämfört med gamla vintage-stall är att de yttersta sadelskruvarna löper i ett spår i bottenplattan så sadlarna hålls på plats i sidled. Fördelen jämfört med det gamla Badass II-stallet är att det är ett rejält spår för strängen i varje sadel. Inte justerbart i sidled, m.a.o. men strängen ligger där den ska. Man behöver inte fila.
En annan smart sak är att man kan trä i strängarna "framifrån" och haka i dem i deras spår, så man kan t.ex. lossa halsen på en J- eller P-bas utan att vira av strängarna från stämskruvarna, bara binda om dem med något mjukt så de inte hoppar ur stämskruvarna, haka ur strängarna, lossa halsen och justera dragstången på de basar som har den infantilt korkade konstruktionen med "begravd dragstångsjustering". DET blev en lång mening...!
Slutsats: det bästa av båda världar, ett solitt stall som faktiskt ser lite vintage ut, vilket håller saker på sina rätta platser. Dessutom spar det en hel del vikt jämfört med ett Badass II. Det är en aning tjockare i godset än de där bockade plåtbitarna som satt på gamla basar, men tillräckligt tunna för att inte skrämma puritanerna mer än nödvändigt.
Nä - det gamla Badass-stallet kommer jag att behålla till ett annat projekt...
