Huruvida det här inlägget är intressant eller lärorikt låter jag dock vara osagt...
Det hela började i alla fall med att Olja rensade i sin verkstad och satte ihop några i princip kompletta bas-kit till försäljning här på PB. Att bygga något eget hade figurerat i mina tankar ett tag så det här var ju helt uppenbart ett passande tillfälle att sätta båten i sjön. Ett kit beställdes!
Paketöppning! Och detta var utgångsläget.
Så gott som alla ingredienser som behövs för att knåpa ihop en P-bas!
Några skruvar, jack, potar, mickar, plektrumskydd och färg var det som ytterligare behövde införskaffas för att få det hela komplett.
Jaha, så var börjar man då? Hur gör man? Vad ska man tänka på och vad ska man inte tänka på..?
Efter att ha dammsugit internätet på basbygge-information så klarnade en hel del ändå.
För min del framstod momenten slipning/filning av bandändar samt lackjobbet som de mest osäkra korten.
Nåväl, lika bra att sätta igång!
Passade ihop hals och kropp (utan att skruva) för att göra en grov koll var stallet skulle komma att hamna.
Eftersom det var lite väl mycket luft, ca 1 mm, i halsfickan så ville jag se hur eventuella vinkelfel skulle påverka stallplacering och mickläge.
Enligt samlad expertis inom området så ska tydligen inpassningen i halsfickan inte vara särskilt kritisk. Äsch, men när man ändå håller på... Så jag beslutade mig för att shimsa längs halsens ovansida för att tajta till det hela.
Passade även på att skriva in årtalet i halsfickan för att underlätta tidsbestämning av objektet vid eventuella framtida utgrävningar.
Så, limmade in en remsa bokfanér, putsade till kanten och blev nästintill överväldigad av det goda resultatet.
Sedan var det dags att ge sig i kast med halsen!
Bandändarna var ganska vassa så där krävdes det en insats.
Någon sorts fixtur var nödvändig för att kunna spänna fast halsen ordentligt.
Några bitar spillvirke och tvingar löste problemet!
Det finns ju massor av fina specialverktyg att köpa för sådana här byggen, men har man inte för avsikt att bygga mer än en, eller kanske två, basar så känns det svettigt att köpa verktyg för nästintill samma summa som byggdelarna kostar. Så jag valde den mer "ekonomiska" vägen.
Limmade en träklots på en metallfil och lyckades sedan plana bandändarna mot halskanten med riktigt bra resultat.
Måste erkänna att det var lite darrigt att dra filen de första tagen och höra hur den tuggade i sig bandändarna.
Sedan vidtog avrundning av bandändarna mot greppbrädan.
Ytterligare ett hemslöjdsmoment där man inte kände sig helt bekväm.
Kollade nätet igen och hittade en del matnyttiga tips. Planslipade kanterna på en trekantsfil och efter några drag började det likna något.
Efterputsade med stålull så det blev till slut riktigt lent och gosigt.
Vidare till lackningen, det moment som jag kände att jag hade minst koll på. Framförallt hur slutresultatet skulle komma att bli...
Velade hit och dit, men till slut blev valet acrylfärg på kroppen och sedan cellulosa klarlack på kropp och hals.
Både kropp och hals var välputsade redan vid leverans, så det behövdes bara lite finslipning inför lackningen.
Kroppen riggades upp på ett modifierat brännbollsträ (sonens gamla slöjdalster) som sedan stacks in i en stump avloppsrör. På det viset kunde kroppen roteras under lackningen.
La först ett tunnt lager grundfärg för att fylla ut småporer och ge täckfärgen bra fäste.
Och så lite slipning på det...
Sedan ett par lager täckfärg. Kulör "Fender Daphne Blue-ish".
Och så klarlack på det.
Dags för halsen!
Den var i det närmaste kritvit i träet så för att få lite mer liv i den blev det betsning med Herdins, en blandning av gult och brunt.
Sprayade några lager klarlack och så dags att lägga på loggan!
Kände att det var nödvändigt med någon sorts logga på huvudet för att det inte skulle se "naket" ut. Så ett vattendekalark och en skrivare fixade jobbet.
Ytterligare några lager lack och så fick allt torka/härda ett par veckor...
Våtslipade sedan och polerade med rubbing, och la avslutningsvis på ett lager Carnauba vax.
Med tanke på min sviktande erfarenhet av sådana här lackjobb så blev ändå slutresultatet över förväntan!
Visst, lite antydan till apelsinyta på kroppen, men det hade man säkert kunna slipa ner till helt plan yta. Vågade dock inte ta i för mycket med tanke på risken att slipa igenom klarlacken. Better safe than sorry!
Hur som helst gick det att polera upp ytan till helt ok finish.
Greppet i halsfickan efter shimsning och lackning blev klockrent!
Och halsen blev verkligen superfin!
Pressbussningar på plats. Bensadel som ska filas.
Skärmade av kaviteterna med koppartejp.
Sadeln filad, med hjälp av Biltemas nålfilar och slippapper.
Mick-valet föll på Fender Pure Vintage 63 pick-ups.
Strängade upp och provspelade. Liket lever!
Men, elakt surr från mickarna, framförallt när man touchar magnetpolerna.
Googla! Aha, magnetpolerna är inte jordade, suck...
Ta isär, och fixa...
På med allt igen, tillsammans med ett Pearl Parchment plektrumskydd och Chromes flats!
Voila!
Efter att allting satt på plats gjorde jag en grovjustering av hals, förspände dragstången något, grundjusterade stränghöjden efter en utklippt radiemall.
Och det visade sig att mer skruvande än stallintonering behövdes inte! Allt satt klockrent, låg, fin action och ett grymt fint p-basljud!
Basen sjunger verkligen!
Innan köpet frågade jag Olja vilken "kvalitet" det var på grejerna, och hans svar var:
"Med ett par kvalitetsmickar får du ett kanoninstrument!"
Och hans förutsägelse har minst sagt besannats!
Jag har inte spelat på så jättemånga olika basar genom åren och är bara en glad amatör, men med mina erfarenheter låter basen helt underbart och är något av det skönaste jag spelat på!
Så, slutsatsen är väl att det blev ett mycket lyckat bygge!
Och tar man det metodiskt, steg för steg med stort tålamod samt suger åt sig alla upptänkliga råd och tips så är det inte alls omöjligt att knåpa ihop ett riktigt skapligt instrument, inte ens för en glad amatör!
