Jag har bergis missförstått men jag tänkte att det kanske är skillnad mellan ''Spela som'' och ''Låta som'' så jag kör på det sistnämnda...alltså vilket basljud jag älskar och strävar efter (beroende på period å genrer förstås). Utan nå'n speciell rangordning:
Dug Pinnicks ofta nedstämda tunga ljud, i början körde han mycket på en 12 strängad Hamer...fett, fett, fett.
John Wetton under hans år med King Crimson (73-75?). Ljudet på lajvplattan 'USA' t.ex e ju helt sjukt maxat.
Bill Laswell...tillräckligt egensinnigt basljud (å spel) emellanåt för att jag ska storkna...ofta med envelopefilter gissar jag.
Jack Bruce på Zappas 'Aposrophe'...låten alltså. Det ljudet har jag i.o.f lyckats få till...inte särskilt svårt faktiskt?!
Gäller det reggae blir det Robbie Shakespear. Ett varmt och tryggt ''basigt'' ljud som e vanligt i genren (Shakespear e bäst dock) med enkelt groove...älskart! Verkar enkelt att få till men icke.
Bernard Edwards från 'Chic'. Groovigare ljud (å spel) får man leta efter. Dansa, dansa, dansa!
Apropå groove så är Bootsy en självklarhet. Inget överdrivet slappande faktiskt trots tokfunk men mycket envelopande.
Chris Square...behöver ingen förklaring.
Sist ut Jack Casady under Hot Tunas 'rampage years' 1973-76...åter igen ett fett tungt ljud med aningen dist. Underskattad! (Har en Epiphone Jack Casady Signature Bass f.ö. Fett, fett ,fett!)
Jaha....nu blev det en hel roman igen. Sorry...jag ska bättra mig

!