dereborn skrev:
Men vi pro's är ofta bra på t.ex. att inte oroa oss för ekonomi, att inte behöva ha så lång framförhållning, att ha is i magen, att se saker i sin stora helhet etc etc. Dessutom villiga att kompromissa med oss själva o vår musikaliska övertygelse, socialt flexibla etc etc etc
Själv har jag varit listig och raggat upp en tjej som r chef över ett BANKKONTOR....

Det gör ju att man kanske inte behöver oroa sej så otroligt mycket över huruvida man har råd till grötsaltet etc ....eller ...tills nyligen....nu pluggar hon 2 heltidskurser på universitetet.....HUR KAN HON GÖRA SÅ MOT MEJ!?!?!
Ang att kompromissa med sin musikaliska övertygelse....så känner jag nog att jag tack och lov inte har ngn annan övertygelse än att det är kul att spela musik med bra musiker....Jag har tammefan alltid, på turnéer iaf, lyckats hitta parametrar i musiken som ska spelas som känns balla....till och med nr jag i mitten av -90 turnerade med eurodrottningen Pandora...Men visst, där var det horeri på hög nivå MEN jag gav mej fan på att jag skulle lyckas spela dom där supersjuka , programmerade packapackapacka-basgångarna som inte hade ett SKIT på en elbas att göra egentligen, och få dom att svänga....en uppgift så god som någon.
Jag upplevde det som om jag , och dom andra livemusikerna, lyckades få till det utan att sabba integriteten hos originalmusiken för även om jag tycker att pandora är trött så har jag svårt att ta mej rätten att bestämma att det är skit och göra om det till något som det inte "ska vara"...
Ang social flexibilitet så önskar man ju att man fått betalt per ord man yttrat i turnébuss och antalet garv man fått och gett på turne....man hade varit rik....=)
Jag måste dock påstå att jag hellre turnerar med ett ufo som spelar så att man blir kär än en supertrevlig som inte är så bra musiker....jag tycker nästan alltid att social kärlek uppstår om man har kul när man spelar...
Å andra sidan så kan man nog hitta en handfull som tycker att jag är en idiot...
