Jag vet inte om jag är äldst på pratabas, men definitivt en av de äldsta. Om någon månad får jag spela golf med 55+ gänget. Bas har jag spelat längre än golf. Det började i prog-vågen i Luleå i mitten av 70-talet. Vi var en grupp vänsteranstrukna yngre män. En del kunde spela. Det kunde inte jag särsklit bra. Vi plundrade RAMUS-butiken på allt gammalt skräp som Roger Hartman hade inne. För mig blev det en Kingston bas (gjord i Fjärran östern) en BassKing top och ett 2x15 kabinett som inte klarade några transienter alls. Repertoaren var politisk prog, repen långa, spelningarna få men lärorika.
Så blev jag vän med grabbarna och tjejerna i musikteatergruppen och det bluesintriktade protopunkbandet Store H (ingen koppling till droger utan döpt efter basisten Store Tore Hilding. Vår washboardspelare var nykterist och restan av oss rätt så skötsammma också) Jag fick dubblera Tore på kontra och spelade lite mandolin och trummor också vid några tillfällen. Vi for på turné till Norge än gång. Sommaren 2006 hade vi en underbar återkomst i Natte och Monas trädgård i Sunderrbyn. Scenen var Tores Pickup och publiken barn, sambos, föräldrar och vänner. Vädret var vackert, alla njöt.
Numer bor jag i Borlänge. Basarna har blivit betydligt flera. Spelningarna inte så många som jag egentligen skulle vilja. Grupperna jag spelar i utgår från vår gemensamma arbetsplats (ett statsverk i kommunikationsbranschen) och våra spelningar är oftast företagsfester och födelsedagar i bekantskapskretsen. Utom en underbar spelning jag har en gång om året tillsamman med två pensionärer – Astor och Gunnar - på dragspel och gitarr. Det går till så att vi träffas i Astors garage kvällen innan och dom spelar slagers från 40- och 50-talen och lite gammeltjo. Jag lyssnar och följer så gott jag kan. Dagen efter på den lokala tidningens bakgård spelar dom helt andra låtar än dom vi repeterat. Senast tillsammans med en joddlande dam. Ett intressant upplägg som funkar hyfsat. Jag tvingas åtminstone att lyssna för att kunna spela med. Mycket lärorikt och inspirerande.
Oftast spelar jag i grupper utan trummor vilket förmodligen gjort min uppfattning om hur bas ska spelas lite skev. Jag har vant mig och blivit beroende av att höra vad både jag och dom andra spelar och det är rätt svårt när en trummis är med (har jag upptäckt). Å andra sidan ger det ju en rytminsk stabilitet som är skön att luta sig mot.
Med ålder och (arbets)livserfarenhet kommer ibland förbättrade ekonomiska förutsättningar och jag har köpt på mig grejer av den kvalitet jag saknade när jag var yngre. Just nu har jag ( i den ordning jag köpte dom)
Basar:
Fender USA avbandad P-bas från -78 (inköpt beggad vid den tiden)
Fender USA J-bas från -99 som är moddad och donad efter behag.
Fender USA Urge I, 32” skala, okänd ålder, lätt och underbart bra
Jim Deacon, Korea, Ackustisk fältbas 32” skala
Jackson USA JJ, 32” skala, flashig och lättransporterad
Kubicki USA -95, Factor 5.
Kubicki USA, -92, X-Factor, 32” skala med 36” D-sträng i basen
Förstärkeriet:
Markbass SA 450 top
EBS Neo 12
Marbass Traveler 121 H (Neo också)
2 x Hembygge 15 (horn resp basreflex)
Line 6 Studio 10 Low down (nyköpt övningskombo)
U66 Musician Amp top (på rep hos Sustain)
Pensionerad Hagström BT 100 top
Pedaler (i ordning på bordet):
AnalogMan Bi-comprossor
Sansamp Bassdriver
EBS Bass IQ
EBS Unichorus
Av dessa grejor är det mest Urge-basen och X-factorn som jag spelar på och P-basen ibland om det behövs ett avbandat ljud. Jag använder helst half-rounds (GHS eller Dáddario) men accepterar också rounds efter dom suttit på ett tag. På P-basen sitter Thomastiks flats och dom lät sitta kvar tills jag går i pension.
Jag har lite svårt för överarrangerad symfonisk rock, men lyssnar gärna på ungefär restan av världens musik och försöker gärna spela den resten också (Med undantag av klassik musik och med mycket varierad framgång). Mest inspiration får jag nog från Rythm and Blues, Soul, Funk, Jazz, Rock och Country. Ray Charles, Van Morrison och Allman Brothers har särskilda platser i mitt hjärta. Sture Nordin och Ulf ”Flu” Jonsson är svenska bas-hjältar för mig.
Jag har oftast inställningen att basen låter blupp blupp, boom boom och ger rytmisk stadga och harmonisk ledning. På senare tid har jag upptäckt att olika basar faktiskt låter olika i olika förstärkare och att dom passar olika bra till olika förstärkare och att högtalarna har skilda karaktärer som går bra med några basar men inte med andra osv. Det verkar finnas en oändlig möjlighet till kombinationer utifrån skilda ideal och musikstilar.
Men i grunden är det blupp, blupp, boom boom som gäller.
Lev väl
