njae.. inge vidare om man jämför med cream från förr.. har kanske inte så mycket med warwicken att göra iofs, fast den bättrar ju inte på det hela direkt.
Jack älskar verkligen sina Thumbs. Han svär vid dem i intervjun i FUZZ för några år sedan. Sen skrattar han säkert hela vägen till banken om någon klagar på det....under de två år han spelade med Cream blev han ekonomiskt oberoende för resten av livet.
Duger Warwick åt Eric Clapton, kan väl resten av bluesvärlden acceptera dem med?
EDIT:
Och vad fan är det för fel med basljudet i låten? Jäkla gött bandlöst Thumb-knorrande. Ingen klagar ju när Jaco fjärtar loss. Nej just det ja, han spelade ju på rätt märke. Det glömde jag. Vad dum man känner sig.
Chriller skrev:Jovisst. Basismen är ingen materialsport.
Du är rolig du!
Ja, dom säger det. Heeeela tiden.
Men en bra bas funkar väl till det mesta tycker jag. Jag har ju spelat gubbrock med en MusicMan (och funk, såklart) så jag vet vad jag snackar om...
Att det sedan låter rätt trött om Cream nuförtiden får man väl ändå förlåta dem, de åstadkom ändå en del fantastiskt under väldigt kort tid. Men en återförening räckte för mig...
Har gnällt förr (i en gammal tråd) om basljudet på denna dvd.
Sunshine of your love var hemsk...
Edit: det är nån hemsk trend med ålderstigna basister, även den gode Mr Entwistle hade sunkigt ljud på slutet. Men det är nog inte basarnas fel i sig. Gubbarna får för många rattar på både basar och stärkare att vrida på, och blir förvirrade.
TECHNICIÄNS ÖF SPÅCE SHIP EÅRTH THIS IS YÖÜR CÄPTÅIN SPEÄKING YÖÜR ØÅPTÅIN IS DEA̋D
Basljudet i sig kan/får man väl tycka vad man vill om, men kanske inte det bästa bluesljud man hört... Tycker min egenhändigt avbandade p-bas med p/j-mickar låter bättre......
Givetvis går det bra att spela blues på vilket instrument som helst, oavsett märke och typ. Jack Bruce, t.ex., verkar ju inte implodera eller något annat otrevligt bara för att han gör det.
Däremot kan inte jag lyssna på den typ av blues som Clapton spelar utan att önska att jag gjorde något annat istället. Jag förstår nämligen inte alls vad som är bra med den. Såg (eller snarare: "snabbspolade igenom") nyligen på en DVD från Crossroads-festivalen 2007 och hittade där inte mer än någon enstaka akt som jag tyckte var hörvärd. Och det trots att vad som anses vara gräddan av världens bluesartister fångats på nämnda disc. Nej, tvi vale! Synd på så rara ärtor - blues kan ju vara bra också.