TDHP skrev:Allt har ju sin tid och plats, en skolad musiker som spelar varenda ton by the book med mm-precision är ju inte det "coolaste" man kan tänka sig, men en "übercool" rocker utan nån som helst skolning skulle troligen göra bort sig i ett sammanhang där skolning krävs. Att jämföra musikteori med popmusik äe lite som att jämföra jordgubbar med zebror...
Det här inlägget får nog avsluta min röst i den här tråden! orkar inte.
Öh, tyckte du mitt inlägg var bra eller dåligt?
Jag tyckte det var ett riktigt bra inlägg Såg nu att det kan ha uppfattats motsatsen.
Klopper skrev:
Är det kanske så (och här visar sig min okunskap) att "blue notes" är ett sätt för den "kunnige" att ta ut svängarna medans "sura toner" hör den "okunnige" till?
Precis!
Där har ni skilnaden mellan en sopa som herr Hellström och ett geni som
Tom Petty!
"Geddan - en av världens sämsta basister"
- Jan Hellman
Handlar ju dessutom om genrer med (skulle egentligen sluta posta här, men nu har ni - eller nån av er - fått mig lite uppjagad).
Jag tror inte jag skulle falla för en kammarkör där sopranerna slirade på fraseringen, en stråkkvartett där cellisten pitchar snett mot de andra hela tiden osv...
Men jag KAN däremot gilla respektlösheten (i brist på bättre ord) hos typ Ornette Coleman, Don Cherry eller Charlie Haden i en genre där annars exaktheten prisas av många...Haden är ju t ex vida omdebatterad till stor del för att han gärna "glider" in på sina toner - never the less spelar han några av de vackraste melodier jag hört på sin bas (IMHO; YMMV osv...). Inte helt olikt vissa svenska pop/vis-sångare från västkusten
TDHP skrev:Jag skulle vilja säga att om man jämför med tex gitarr så är "blue notes" en BRA bendning medan "sura toner" är en DÅLIG bendning!
Hajjar vad du menar, men det jag lite grann for efter var i stil med att om,
George Benson klämmer dit en "blue note" och Kalle i "grann går´n" klämmer dit en "sur ton" och i detta fall är samma låt och ton, vad är då skillnaden.
Är jag klar eller som vanligt dimmig likt Lützen?
"Hade han varit dubbelt så intelligent hade han varit halvidiot." Okänd tänkare.
"Jag kommer nog inte att använda allt plank, men de bräderna som håller ihop planket ska nog vara med." Tack Chriller!
Medlem av PrataBas gubbklubb 40+..
Ojdå, hur kunde detta bli en het potatis? Spännande.
I alla fall, jag vet inte riktigt hur man gör när man "multi-quotar" så jag skriver ett helt nytt inlägg med lite svar på diverse frågor som tagits upp i denna tråd.
För att stämma piano behöver man inte ha perfekt gehör. Jag har det inte. Enligt min lärare på Musikhögskolans pianostämmarlinje så är det snarare en nackdel att ha det när man stämmer eftersom man medvetet stämmer pianot lite snett. Med perfekt gehör kan det upplevas som obehagligt och man kan då få till en stämning som inte är tillräckligt "ostämd" vilket gör att det blir fel.
Jag tror Mikke är ganska insatt. Perfekt gehör är väl egentligen bara bra att ha till att imponera med i replokalen? Skämt åtsido, det kan säkert vara bra att ha när man plankar låtar etc men för att skapa bra musik så behövs det väl knappast? Det finns ju obegränsat med exempel på musiker som skapat fantastisk legendarisk musik och som inte har perfekt gehör? Det finns givetvis de med perfekt gehör som skapat lika fantastisk musik men det berodde väl knappast på gehöret? Jag känner en sångerska som sjöng i en krogshow där kapellisen hade perfekt gehör och stod backstage och delade ut stämmor till sångarna direkt från huvudet innan de sprang in på scenen. Där var det givetvis väldigt användbart med ett sådant gehör men det är ju en rent praktisk sak som inte har med musikskapande att göra tycker jag.
När det gäller huruvuda Amanda eller andra som inte pitchar 100% rätt är "bra" eller ej... Jag gillar Clash och Rancid som jag tycker har fantastiska sångare båda två, ingen av dom sätter en endaste ton bra om bra=pitch. Ändå är dom fantastiska och skulle aldrig gå att ersätta med "bra" sångare. Lika mycket gillar jag Freddie Mercury och Ronnie Dio, som ju båda pitchar jättebra. Skulle man kunna byta plats, sätta Freddie i Rancid och Joe Strummer i Dio osv? Nej, knappast, det hade nog gått käpprätt åt helvete. I Amandas fall så tycker jag bara att det låter cool med hennes hesa röst och en pitch som inte är hundra, hade man ersatt henne med en superutbildad musikhögskolesångerska som aldrig pitchar en milimeter snett så hade i alla fall inte jag tyckt att det var lika kul. Smaksak men som alltid så gäller väl rätt person på rätt plats?
TDHP skrev:Jag skulle vilja säga att om man jämför med tex gitarr så är "blue notes" en BRA bendning medan "sura toner" är en DÅLIG bendning!
Hajjar vad du menar, men det jag lite grann for efter var i stil med att om,
George Benson klämmer dit en "blue note" och Kalle i "grann går´n" klämmer dit en "sur ton" och i detta fall är samma låt och ton, vad är då skillnaden.
Är jag klar eller som vanligt dimmig likt Lützen?
Nja, det skulle som jag ser det inte vara frågan om exakt samma ton, vore det fallet så skulle inte problematiken uppstå.
Jag tycker tex det funkar bättre för en halvpackad Shane McGowan att sjunga falskt än för en seriös artist som gör sitt bästa för att sjunga rent men inte lyckas.
Fender P75, Fender P69, MXR M80, Mesa M9 Carbine, Mesa Diesel 4X10-1X15-2X10.
Resten är bara för att det är kul! TDHP
Johannes skrev:Ojdå, hur kunde detta bli en het potatis? Spännande.
I alla fall, jag vet inte riktigt hur man gör när man "multi-quotar" så jag skriver ett helt nytt inlägg med lite svar på diverse frågor som tagits upp i denna tråd.
För att stämma piano behöver man inte ha perfekt gehör. Jag har det inte. Enligt min lärare på Musikhögskolans pianostämmarlinje så är det snarare en nackdel att ha det när man stämmer eftersom man medvetet stämmer pianot lite snett. Med perfekt gehör kan det upplevas som obehagligt och man kan då få till en stämning som inte är tillräckligt "ostämd" vilket gör att det blir fel.
Jag tror Mikke är ganska insatt. Perfekt gehör är väl egentligen bara bra att ha till att imponera med i replokalen? Skämt åtsido, det kan säkert vara bra att ha när man plankar låtar etc men för att skapa bra musik så behövs det väl knappast? Det finns ju obegränsat med exempel på musiker som skapat fantastisk legendarisk musik och som inte har perfekt gehör? Det finns givetvis de med perfekt gehör som skapat lika fantastisk musik men det berodde väl knappast på gehöret? Jag känner en sångerska som sjöng i en krogshow där kapellisen hade perfekt gehör och stod backstage och delade ut stämmor till sångarna direkt från huvudet innan de sprang in på scenen. Där var det givetvis väldigt användbart med ett sådant gehör men det är ju en rent praktisk sak som inte har med musikskapande att göra tycker jag.
När det gäller huruvuda Amanda eller andra som inte pitchar 100% rätt är "bra" eller ej... Jag gillar Clash och Rancid som jag tycker har fantastiska sångare båda två, ingen av dom sätter en endaste ton bra om bra=pitch. Ändå är dom fantastiska och skulle aldrig gå att ersätta med "bra" sångare. Lika mycket gillar jag Freddie Mercury och Ronnie Dio, som ju båda pitchar jättebra. Skulle man kunna byta plats, sätta Freddie i Rancid och Joe Strummer i Dio osv? Nej, knappast, det hade nog gått käpprätt åt helvete. I Amandas fall så tycker jag bara att det låter cool med hennes hesa röst och en pitch som inte är hundra, hade man ersatt henne med en superutbildad musikhögskolesångerska som aldrig pitchar en milimeter snett så hade i alla fall inte jag tyckt att det var lika kul. Smaksak men som alltid så gäller väl rätt person på rätt plats?
TDHP skrev:
Nja, det skulle som jag ser det inte vara frågan om exakt samma ton, vore det fallet så skulle inte problematiken uppstå.
Jag tycker tex det funkar bättre för en halvpackad Shane McGowan att sjunga falskt än för en seriös artist som gör sitt bästa för att sjunga rent men inte lyckas.
Nu tror jag att vi börjar närma oss något.....
En halvpackad Shane McGowan som sjunger "surt" är lättare att acceptera än om Kiri Te Kanawa drabbas av "tonal härdsmälta"!
Handlar det månne om betraktaren/lyssnarens förväntningar?
Vad gäller ett sk perfekt gehör så tror jag att innehavare av ett dylik har ett smärre h-e! Fy för en gris att gå omkring och tycka att en hel del musik låter illa bara för att man begåvats av ett dylikt!
"Hade han varit dubbelt så intelligent hade han varit halvidiot." Okänd tänkare.
"Jag kommer nog inte att använda allt plank, men de bräderna som håller ihop planket ska nog vara med." Tack Chriller!
Medlem av PrataBas gubbklubb 40+..
macahan skrev:Nej det är inte en definitionsfråga.
Det är ärkeprettyattiyd som är rent utsagt oförskämd mot andra människor.
Jag kan inte mer än att skratta, kolla på de normer som finns på det här forumet.
Jag kan verkligen inte förstå hur det kan anses "coolt" att ha attityden "ey bryr mig inte"
Var hade världen varit idag om alla hade haft mentaliteten att "det löser sig nog", pallar inte lägga tid på något.
Var hade världen varit?!?
Jag skulle vilja vända på frågan och påstå att musiklivet hade varit för jävligt boring utan ROlling Stones tex som väl knappast har läst kontrapunkt på högskola, huh?
Kunskap är ju hur bra som helst och att vara skicklig på sitt instrument är ju hur bra som helst MEN det är ju helt meningslöst om du inte har något att uttrycka. Kunskap och skicklighet är ju bara ett fordon för ens musikalitet och i sej helt ointressant om det inte kopplas till en bra idé.
Det finns ingen anledning att snacka ned utbildning men det finns inget som per automatik blir bättre av att vara utbildad.
? skrev:Jag är ingen blues expert, jag skrev faktiskt att jag inte ens lyssnar på det. Alltså är min information begränsad,men rätt..Aldrig har jag haft HELT fel i en diskussion
Klopper skrev:
Är det kanske så (och här visar sig min okunskap) att "blue notes" är ett sätt för den "kunnige" att ta ut svängarna medans "sura toner" hör den "okunnige" till?
Precis!
Där har ni skilnaden mellan en sopa som herr Hellström och ett geni som
Tom Petty!
Det är väl kanske inte den liknelsen jag skulle ta till men.......
"Hade han varit dubbelt så intelligent hade han varit halvidiot." Okänd tänkare.
"Jag kommer nog inte att använda allt plank, men de bräderna som håller ihop planket ska nog vara med." Tack Chriller!
Medlem av PrataBas gubbklubb 40+..
Cool är den som är skolad i att vara cool. Precis som musik är mätbart är coolhet mätbart. De som har genomfört sin utbildning och tagit sin coolhet på allvar och inte bara står och hänger i ett gathörn och försöker vara spontancoola är coola på riktigt.
Förstod jag dig rätt då?[/quote]
Stort sagt! =)
? skrev:Jag är ingen blues expert, jag skrev faktiskt att jag inte ens lyssnar på det. Alltså är min information begränsad,men rätt..Aldrig har jag haft HELT fel i en diskussion
TDHP skrev:
Nja, det skulle som jag ser det inte vara frågan om exakt samma ton, vore det fallet så skulle inte problematiken uppstå.
Jag tycker tex det funkar bättre för en halvpackad Shane McGowan att sjunga falskt än för en seriös artist som gör sitt bästa för att sjunga rent men inte lyckas.
Nu tror jag att vi börjar närma oss något.....
En halvpackad Shane McGowan som sjunger "surt" är lättare att acceptera än om Kiri Te Kanawa drabbas av "tonal härdsmälta"!
Handlar det månne om betraktaren/lyssnarens förväntningar?
Vad gäller ett sk perfekt gehör så tror jag att innehavare av ett dylik har ett smärre h-e! Fy för en gris att gå omkring och tycka att en hel del musik låter illa bara för att man begåvats av ett dylikt!
Ang. Shane: Det hade ju varit jättetråkigt om han helt plötsligt börjat sjunga klockrent, då hade ju hela hans grej försvunnit.
Ang. gehör: Är det inte så att många som har ett perfekt eller åtminstone väldigt bra gehör gärna åmar sig och gnäller högljutt när någon inte pitchar jättebra, så att alla omkring dom skall förstå vilket fantastiskt gehör dom minsann har? Jag tror mig ha upplevt det många gånger. Jag har stämt piano i snart 20 år och har p.g.a. det utvecklat ett någorlunda ok gehör men jag upplever det inte som obehagligt när någon surar. Förutom när det gäller Santana och Kirk Hammet, men jag vet inte om det beror på deras dåliga pitch eller deras anskrämliga ton. Andra sur-gitarrister störs jag inte av. Fast jag har ju inte perfekt gehör iofs, bara ett pianostämmargehör och det är ju helt annorlunda jämfört med ett "vanligt" gehör.
Absolut gehör känns ju snarare som ett straff...iaf om det är på det där sättet , som en jag gick i plugget med hade det , att man blir tvungen att transponera om man sjunger kör och kören sjunker tex..eller om allt är en kvartston åt helvete så ställer det till det....
Jag har , vad man kanske skulle kunna kalla för , relativt absolut gehör....
Om jag har en referenston så löser sej resten men om du spelar f och säger e så reagerar jag nog inte direkt.
Mitt gehör sparar mej en jävla massa tid eftersom jag oftast kan skriva ner en låt på papper samtidigt som jag lyssnar på den utan att behöva klämma på basen eller ngt annat instr och den spar tid i en replokalssituation eller inspelningssituation då jag inte behöver gissa mej till vad det är för ton som hamnar snett hos keyboardisten or whatever...sen tror jag knappast att jag spelar bättre pga det eller skriver bättre musik.....det underlättar ju dock att jag vet vad det är för ackord jag hör till melodin i mitt huvud och inte behöver prova mej fram....
Jag är nöjd med att slippa absolut! =)
? skrev:Jag är ingen blues expert, jag skrev faktiskt att jag inte ens lyssnar på det. Alltså är min information begränsad,men rätt..Aldrig har jag haft HELT fel i en diskussion
TDHP skrev:
Nja, det skulle som jag ser det inte vara frågan om exakt samma ton, vore det fallet så skulle inte problematiken uppstå.
Jag tycker tex det funkar bättre för en halvpackad Shane McGowan att sjunga falskt än för en seriös artist som gör sitt bästa för att sjunga rent men inte lyckas.
Nu tror jag att vi börjar närma oss något.....
En halvpackad Shane McGowan som sjunger "surt" är lättare att acceptera än om Kiri Te Kanawa drabbas av "tonal härdsmälta"!
Handlar det månne om betraktaren/lyssnarens förväntningar?
Vad gäller ett sk perfekt gehör så tror jag att innehavare av ett dylik har ett smärre h-e! Fy för en gris att gå omkring och tycka att en hel del musik låter illa bara för att man begåvats av ett dylikt!
Ang. Shane: Det hade ju varit jättetråkigt om han helt plötsligt börjat sjunga klockrent, då hade ju hela hans grej försvunnit.
Ang. gehör: Är det inte så att många som har ett perfekt eller åtminstone väldigt bra gehör gärna åmar sig och gnäller högljutt när någon inte pitchar jättebra, så att alla omkring dom skall förstå vilket fantastiskt gehör dom minsann har? Jag tror mig ha upplevt det många gånger. Jag har stämt piano i snart 20 år och har p.g.a. det utvecklat ett någorlunda ok gehör men jag upplever det inte som obehagligt när någon surar. Förutom när det gäller Santana och Kirk Hammet, men jag vet inte om det beror på deras dåliga pitch eller deras anskrämliga ton. Andra sur-gitarrister störs jag inte av. Fast jag har ju inte perfekt gehör iofs, bara ett pianostämmargehör och det är ju helt annorlunda jämfört med ett "vanligt" gehör.
Om Shane.. sant! I min värld dvs.
När det gäller gehör så tror jag att jag har ett hyfsat sådant.
Men....
och det här är (för mig) viktigt jag gnäller inte när jag hör en "sur" ton eller "blue note" bara för att den inte enligt regelboken är korrekt.
För mig handlar det om ett sammanhang.
Skulle jag höra någon som har "konstant" dålig "pitch" då lider jag, men om jag hör en dylik där det (i mina öron) ger musiken ett lyft då njuter jag.
Jag tror alltså att det ligger hos lyssnaren vad som uppfattas som bra eller dåligt.
"Hade han varit dubbelt så intelligent hade han varit halvidiot." Okänd tänkare.
"Jag kommer nog inte att använda allt plank, men de bräderna som håller ihop planket ska nog vara med." Tack Chriller!
Medlem av PrataBas gubbklubb 40+..
Klopper:
Jag tycker att man i så fall lider mer när en sur ton dyker upp när den inte "borde", typ om en "duktig" sångerska sjunger en Whitney Houston-ballad, där SKA det liksom inte vara falskt.
Johannes skrev:Ojdå, hur kunde detta bli en het potatis? Spännande.
I alla fall, jag vet inte riktigt hur man gör när man "multi-quotar" så jag skriver ett helt nytt inlägg med lite svar på diverse frågor som tagits upp i denna tråd.
För att stämma piano behöver man inte ha perfekt gehör. Jag har det inte. Enligt min lärare på Musikhögskolans pianostämmarlinje så är det snarare en nackdel att ha det när man stämmer eftersom man medvetet stämmer pianot lite snett. Med perfekt gehör kan det upplevas som obehagligt och man kan då få till en stämning som inte är tillräckligt "ostämd" vilket gör att det blir fel.
Jag tror Mikke är ganska insatt. Perfekt gehör är väl egentligen bara bra att ha till att imponera med i replokalen? Skämt åtsido, det kan säkert vara bra att ha när man plankar låtar etc men för att skapa bra musik så behövs det väl knappast? Det finns ju obegränsat med exempel på musiker som skapat fantastisk legendarisk musik och som inte har perfekt gehör? Det finns givetvis de med perfekt gehör som skapat lika fantastisk musik men det berodde väl knappast på gehöret? Jag känner en sångerska som sjöng i en krogshow där kapellisen hade perfekt gehör och stod backstage och delade ut stämmor till sångarna direkt från huvudet innan de sprang in på scenen. Där var det givetvis väldigt användbart med ett sådant gehör men det är ju en rent praktisk sak som inte har med musikskapande att göra tycker jag.
När det gäller huruvuda Amanda eller andra som inte pitchar 100% rätt är "bra" eller ej... Jag gillar Clash och Rancid som jag tycker har fantastiska sångare båda två, ingen av dom sätter en endaste ton bra om bra=pitch. Ändå är dom fantastiska och skulle aldrig gå att ersätta med "bra" sångare. Lika mycket gillar jag Freddie Mercury och Ronnie Dio, som ju båda pitchar jättebra. Skulle man kunna byta plats, sätta Freddie i Rancid och Joe Strummer i Dio osv? Nej, knappast, det hade nog gått käpprätt åt helvete. I Amandas fall så tycker jag bara att det låter cool med hennes hesa röst och en pitch som inte är hundra, hade man ersatt henne med en superutbildad musikhögskolesångerska som aldrig pitchar en milimeter snett så hade i alla fall inte jag tyckt att det var lika kul. Smaksak men som alltid så gäller väl rätt person på rätt plats?
Johannes skrev:Klopper:
Jag tycker att man i så fall lider mer när en sur ton dyker upp när den inte "borde", typ om en "duktig" sångerska sjunger en Whitney Houston-ballad, där SKA det liksom inte vara falskt.
Mitt i prick!
Fick inte fram det i mitt tidigare inlägg!
Vad sedan "borde" är, kommer förmodligen sysselsätta forumet långt in i nästa millenium!
"Hade han varit dubbelt så intelligent hade han varit halvidiot." Okänd tänkare.
"Jag kommer nog inte att använda allt plank, men de bräderna som håller ihop planket ska nog vara med." Tack Chriller!
Medlem av PrataBas gubbklubb 40+..
mikkejohansson skrev:Har vi inte haft en "favoritsångare"-tråd en gång?
Har vi?
Jag lägger i så fall min röst på Gunnar Bunker!
"Hade han varit dubbelt så intelligent hade han varit halvidiot." Okänd tänkare.
"Jag kommer nog inte att använda allt plank, men de bräderna som håller ihop planket ska nog vara med." Tack Chriller!
Medlem av PrataBas gubbklubb 40+..
Johannes skrev:
Ang. gehör: Är det inte så att många som har ett perfekt eller åtminstone väldigt bra gehör gärna åmar sig och gnäller högljutt när någon inte pitchar jättebra, så att alla omkring dom skall förstå vilket fantastiskt gehör dom minsann har? Jag tror mig ha upplevt det många gånger. Jag har stämt piano i snart 20 år och har p.g.a. det utvecklat ett någorlunda ok gehör men jag upplever det inte som obehagligt när någon surar. Förutom när det gäller Santana och Kirk Hammet, men jag vet inte om det beror på deras dåliga pitch eller deras anskrämliga ton. Andra sur-gitarrister störs jag inte av. Fast jag har ju inte perfekt gehör iofs, bara ett pianostämmargehör och det är ju helt annorlunda jämfört med ett "vanligt" gehör.
Jag har ett bra gehör efter sen typ fyra års ålder matande med mina föräldrar och bandlöst basspel etc. och jag klarar verkligen inte av falsksång! TEX. Amanda Jensen som sjunger hallelujah i Idol, förskräckligt.
Såg nu att det kan ha uppfattats motsatsen.
