A borde vara utgångspunkten för våra skalor, dels p.g.a. den alfabetiska ordningen och dels eftersom det oftast är ett A man utgår från när man stämmer. Det känns som att A borde ha en särställning i vårt notsystem helt enkelt.
Varför är det då C-durskalan som är kliniskt befriad från förtecken? Borde inte A ha fått det privilegiet? Man kunde ju helt enkelt ha döpt tonen C till A och låtit skalan utgå därifrån och därigenom undvikit att förvirra mig!
Är det så att C-dur egentligen är A-moll och att det var den skalan man utgick ifrån? Eller har stämningen på olika instrument i symfoniorkestrarna ändrats genom åren och därför fått hela notsystemet att transkriberas?
Upplys mig, ni som har kunskaperna! Som musikintresserad historielärare vill man ju gärna ha koll på sån't här!
Måste försöka titta lite på det där 
. Dessutom kan jag koka turkiskt kaffe riktigt bra:D.
