Indigo skrev:Jag fullkomligt älskar basljudet och basspelet på den där Reeperbahn-låten. Grymt!
"Sommaren 1982 lämnar Sundquist bandet och ersätts av en av 80-talets mest mytomspunna personer, basisten Peter “Ivarss” Ivarsson som tidigare spelat med Henrik Venants TT-Reuter och Underjordiska Lyxorkestern. Ivarss kunde spela bas som ingen annan kunde då - och inte f-n har jag hört nån senare spela på det sättet heller. Han spelade melodier på basen och det mullrade på ett karaktäristiskt grymt vis. (Inom parentes kan jag nämna att det är hösten 1982 som Reeperbahn gör vad de för den bredare allmänheten möjligen är mest kända för, inhoppet i “G” som det fascistoida rockbandet “Nürnberg 47″. En kraftigt osympatisk roll som krävde mycket mod. Samtidigt som det så tydligt framstår nu efteråt att musiken de gör är riktigt, riktigt bra!).
Hösten 1982 jobbar Reeperbahn med det som ska bli deras mästerverk, plattan “Peep-Show”. Med i bandet vid den här tiden är förutom Olle Ljungström (sång, gitarr) även Eddie Sjöberg (sologitarr), Jan Kyhle (synthar, valthorn och kör), Peter Korhonen (trummor) och så Peter Ivarss (bas). Ja min upplevelse är verkligen att man på “Peep-Show når en kreativ topp på denna sin fjärde platta, även om åter en del tycker att de var ännu bättre tidigare medan Danne Sundquist fortfarande var kvar i bandet. Men det var väl litet som med Beatles där Olle Ljungström/John Lennon till slut inte kunde finnas i samma band som Danne Sundquist/Paul McCartney. Lyckligtvis har dock Olle Ljungström inte blivit skjuten utan har kunnat fortsätta göra fantastisk musik under en mycket framgångsrik solokarriär på 90-talet. Vi får väl se om Dan Sundquist blir adlad snart för sina insatser inom musiken…???
Men åter till Peep Show! Reeperbahn var trots sin rutin fortfarande ett mycket ungt och hungrigt band, “21-års rock” som bandet själv kallade plattan i en intervju när det begav sig. Bandet var oerhört tight, rytmsektionen vågar jag påstå var den absolut bästa i landet vid den här tiden med Peter Korhonen på trummor och Peter Ivarss på bas. De var båda oerhört drivna och melodierna ligger därför ofta i basen och trummorna. Janne Kyhles körer och framförallt valthorn (!) lägger drömska och mystiska harmonier till melodierna. Det är så vackert och snyggt gjort! Plattan mixades i klassiska Air-studion i London och visst är soundet oerhört luftigt. Och det här är väl just så mycket postpunk som vi nånsin fick i Sverige!"