DIY Reampbox

[bassplayer]

Det råder en stor hype och vibe kring reamping. Vissa tillverkare försöker emulera en pickup och använder det som säljargument. Dessutom har någon stolle i USA lyckats patentera en en stulen standard tillverkarapplikation från Jensen, ungefär som om någon skulle lyckas patentera hjulet. Följdaktligen är reampboxar dyra.

Sanningen är den att förstärkaren, som elektriskt sätt är en last på t ex en pickup, (i stort sett) skiter i vad som hälls in i ingången. Det är pickupen som bryr sig om vad den lastas ner med. Därför gäller det att använda en DI-box vid inspelningen av DI-signalen vars ingångsimpedans motsvarar en förstärkare, se http://www.pratabas.se/viewtopic.php?t=45752. Då beter sig pickupen som förväntat och fastnar snällt, fint och prydligt på disk med rätt elektriska egenskaper.

Nästa steg blir alltså skicka signalen från ljudkort/bandare till förstärkaren. För att eliminera brum och får ner signalen i nivå kan man då vara betjänt av en reampbox. Ljudkortet/bandaren har en utgångsimpedans på några hundra ohm medan förstärkaren har en ingångsimpedans på 1 MOhm. Då ska helst reampboxen ha en ingångsimpedans som är tio gånger större än utgångsimpedansen på ljudkortet/bandaren. Utgångsimpedansen på reampboxen ska helst vara minst 10 gånger mindre än RESISTANSEN för potten. Potten funkar självklart som volymkontroll. Potten ska i sin tur helst vara minst tio gånger mindre än förstärkarens ingångsimpedans.

Detta förhållande är dock inte speciellt kritiskt eftersom det handlar om låga impedanser. En mismatch leder inte till diskantbortfall utan bara till att man tappar nivå - och det har man ändå gott om.

Det är däremot viktigt att man använder en ordentlig trafo som t ex Lundahl eller Jensen för att inte få oönskad färgning av ljudet eller ojämn bandbredd. Själv tog jag en 600/600 Ohms Lundahl eftersom jag har ett helt gäng sådana liggande. På denna hängde jag på en 10 kOhm log pot. Primärsidan är alltså lite för låg men det enda som händer är att jag tappar lite nivå.

Vill man trots allt fippla lite med impedansen på boxens utgång kan man hänga på en pott som schemat visar. För de flesta är detta helt onödigt. Men vill man köra signalen genom en gammal impedanskänslig pedal, t ex Fuzz Face eller en wah wah, har man nytta av den. Nyare pedaler, t ex boss, skiter fullständigt i impedanspotten.

Sedan är tricket att ha reampboxen på förstärkaren med en kort kabel till förstärkaren. Ljudkortet/bandaren har förhoppningsvis balanserad utgång vilket tillåter lång kabel.

OK, här är schemat:


Och här är en bild på innanmätet:

[basmartin]

Du är en hjälte! Tack så mycket!

[Duracell]

Tack.
Jag har en Lundahl 1527 liggande som har 200:200. Skulle den funka?
Förhållandet är alltså fortfarande 1:1.

Vad bertyder egentligen impedansangivelsen när vi pratar transformatorer? För nog är det väl så att impedansen på primärsidan är en spegling av den anslutna lastens impedans på sekundärsidan, omvandlad av förhållandet mellan lindningarna.

Jag har försökt av förstå detta men gått bet. Vad är skilllnaden på en
200:200, 600:600, 10k:10k transformator?

[joachime]

Tack för lektionen och schemat!

[Duracell]

Vad bertyder egentligen impedansangivelsen när vi pratar transformatorer? För nog är det väl så att impedansen på primärsidan är en spegling av den anslutna lastens impedans på sekundärsidan, omvandlad av förhållandet mellan lindningarna.

Jag har försökt av förstå detta men gått bet. Vad är skilllnaden på en
200:200, 600:600, 10k:10k transformator?

Jag skickade ett mejl till Per Lundahl, lundahl transformatorer, och fick ett vänligt och initierat svar. Så här skriver han angående transformatorers impedansangivelse:

Jag brukar undvika att ange transformatorns impedans som t.ex. 600
ohm:600ohm, eftersom man får intrycket att transformatorn som sådan har en
impedans på 600 ohm.

Den vettiga tolkningen är väl snarare att transformatorn passar till en
användning där källa och last ligger någonstans i detta område. Trafons
egenimpedans skall vara betydligt större än 600 ohm, och trafons inre
resistans (koppar-resistans) bör vara rimligt mycket lägre än 600 ohm.

LL1527 är en trafo som passar utmärkt i tillämpningar där man anger 600:600
ohm


- Per Lundahl

[Duracell]

http://www.muzique.com/lab/patent1.htm
Här kan man läsa mer om patenthistorian om man är intresserad. Dessutom finns det lite utvecklingar av schemat ovan.

[flagg]

Intressant inlägg om reampingen (även det om DI).

Eftersom det ganska uppenbart finns "prior art" är ju det patentet närmast helt säkert ogiltig och kan därför bortses ifrån. Men för att vara helt säker måste man antagligen ta det hela till rättegång vilket ju kan kosta en rejäl slant vilket förstås skrämmer bort mindre spelare.

Ytterligare en anledning till att patentsystemet (främst i USA där det verkar lättare att få patent på strunt) är en smula trasigt och skulle behöva reformeras.

[bassplayer]

Tack.
Jag har en Lundahl 1527 liggande som har 200:200. Skulle den funka?
Förhållandet är alltså fortfarande 1:1.

1:1-förhållandet har inte så stor betydelse i sammanhanget. Jag tog en sådan bara för att jag har en drös SR-501:or liggande. Idealt sett ska impedansen på primärsidan vara specad till 5-10k. Sekundärsidan ska vara låg, skit samma vad. Men nu handlar det om linjenivåer som är tämligen okänsliga. En mismatchning har ingen praktiskt betydelse vilket den däremot har för en högohmig pickup. It's all about 1/10-förhållandet mellan mojängen och dess last. Din 200 ohms-trafo kommer möjligen att lasta ner ljudkortret/bandaren mer än vad min 600 ohms-trafo gör.

Kommer det att funka? Prova! Det värsta som kan hända är att nivån på sekundärsidan blir för låg. Jag hamnar på mitten av den logaritmiska 10k-potten för att motsvara basens output. Då är det +4dBu-utgångar på min HD-24 och signalen peakar på -6dB fullscale.

Vad bertyder egentligen impedansangivelsen när vi pratar transformatorer? För nog är det väl så att impedansen på primärsidan är en spegling av den anslutna lastens impedans på sekundärsidan, omvandlad av förhållandet mellan lindningarna.

Svar: vet ej! Hmm, här får de verkliga snillena komma in med en förklaring. Jag har uppfattat det som om spänningen omvandlas av förhållandet mellan lindningarna, altså inte alls för en 1:1-trafo. Effekten är alltid densamma oavsett förhållande mellan lindningarna. Alltså blir strömmen olika i enlighet med P=U*I (en variant på Ohms lag). Resistansen är så klart också olika beroende på varv och tjocklek på tråden, alltså inte alls för en 1:1-trafo. Impedansen är en spelare även den, men frekvensberoende sådan. Om trafon saknar last bör det inte flyta någon ström på primärsidan.

Jag har försökt av förstå detta men gått bet. Vad är skilllnaden på en
200:200, 600:600, 10k:10k transformator?

Herr Lundahl gav svaret.

[bassplayer]

Ytterligare en anledning till att patentsystemet (främst i USA där det verkar lättare att få patent på strunt) är en smula trasigt och skulle behöva reformeras.

Det är som sagt USA det handlar om. Det finns ingenting som säger att patentet hade klarat en rättslig prövning. Sannolikt inte.
Tråden handlar inte om patenträtt generellt eftersom det finns risk att den glider över på upphovsrätt med nya storbråk och låst tråd som följd.
Patentet som gäller Reamp får gärna diskuteras.