När man pratar med många klassiskt skolade musiker så hävdar dom att klassisk musik var den tidens populärmusik men det är ju en sån rasande lögn att hälften vore nog. Klassisk musik var det som ett väldigt litet fåtal privilegierade människor lyssnade på och då inte direkt dagligen utan endast när dom blev inbjudna till någon adlig persons fest eller till hovet. I stort alla av den tidens yrkesverksamma klassiska kompositörer var anställda av hovet eller hos någon adlig person och några få arbetade inom kyrkan. Och dom flesta var i stort livegna och skrev rena beställningsuppdrag till sina arbetsgivare. Det dom gjorde på sin fritid av egen lust och vilja är idag i stort bortglömt. Knappt något finns bevarat. Utan det dom klassiska kompositörerna är kända för är sina beställningsjobb.
Den klassiska musiken särskiljer sig också från i stort sätt all annan västerländsk musik även på det planet att det är den enda musik som är notbunden redan under kompositionsprocessen. Man satt och komponerade på ett notblad med en penna och möjligtvis ett piano eller en cembalo bredvid sig. Men många kompositörer spelade inte melodier och stämmor på ett instrument utan skrev ner det dom hörde i huvudet. Givetvis en beundransvärd bedrift i sig men den mesta annan musik som gjort i västvärlden historiskt är INTE komponerad på det sättet.
Den klassiska musiken hade sin "storhetstid" under ungefär 250 års tid. Från slutet av 1600-talet till början av 1900-talet. Efter det har det inte skrivits så värst mycket ny musik inom den genren. Folkmusiken i jämförelse är otroligt mycket äldre, det har skrivits mycket mer musik och det skrivs fortfarande en hel del ny folkmusik. Åsa Jinder, Jan Vinter, Ale Möller och många andra för traditionen vidare och håller den vid liv genom att skriva nya låtar men man får inte någon direkt ekonomisk uppbackning för sin kulturgärning. Det får däremot dom musiker vars enda syfte i stort är att upprätthålla en hyffsat stendöd musikgenre. Om man går tillbaka 200 år i tiden så tror jag inte att folk i stort på den tiden som inte var adlig, hörde till kyrkan eller hovet hade en susning om vem Mozart var. Dom som hade förmånen att ha fått lyssna på en konsert med någon av dom stora kompositörernas verk var väldigt fåtaliga om man ser till befolkningen i stort och det gällde både nere i Europa och här hemma i Sverige. Kanske några promille av befolkningen hade en möjlighet att gå och se en konsert, om jag får gissa. Det vanligt folk lyssnade på var spelmän, folkmusiker och liknande. Romer som spelade vart dom än kom. DET var den tidens populärmusik historiskt. INTE den klassiska musiken. Så hur kommer det sig då att denna notbundna konstform som aldrig varit särskilt populär om man ser till antalet lyssnare både historiskt och i nutid får i stort all del av kulturbidragskakan? Vad är orsaken till detta? Varför bevarar vi inte vår folkmusik i en högre utsträckning? Eller jazzen? Varför får inte rock och popmusiken en spänn? Är det värt att stödja en musikform som väldigt få vill lyssna på med väldigt många miljoner kronor per år? HUR i helvete har det kunnat bli så här?
Sen konstaterade vi också att Sverige över lag vad det gäller en hel del sätter sig på väldigt höga hästar och tycker att vi är bättre än alla andra. Även inom kulturen. Det är vi inte. Vi drog oss till minnes denna incident.....:
http://www.dn.se/kultur-noje/sida-ska-l ... ier-mozart
Musikhögskolan, med ett gäng kulturfascister i toppen, bestämmer sig för att utbilda indier i musik.
Hur tänkte man där egentligen? Är det något land i världen där väldigt många faktiskt musicerar och där kulturen får ta hyffsat stor plats så är det i Indien. Och den "västerländska" musik som det skulle undervisas i var givetvis klassisk musik. Som en försvinnande liten del av befolkningen även här i Europa både historiskt och i nutid faktiskt bryr sig väldigt lite om. Den enda slutsats som vi drog under lunchen är att svensk kulturpolitik är hyffsat pissdålig och dom som fortfarande bestämmer på Kungliga Musikhögskolan är faktiskt dumma i huvudet. Är det något som dom borde göra så är det att dra igång en utbildning för rappare och DJ´s för att hänga med lite i tiden. Och kanske en rockmusikerlinje. DET vore att föra utvecklingen framåt. På Popskolan i Åkersberga anställer dom enbart yrkesverksamma lärare. Bl.a. Mats Person som trumlärare, Stefan Olsson som baslärare, Greta Folkesson på sång etc OCH dom har både DJ-utbildning samt att dom plockat in Fredrik Hansson som lärare i growling. DÄR har Musikhögskolan mycket att lära av istället för att undervisa indier i någonting som dom inte är intresserade av. Det var pinsamt nog tyvärr inte sista gången som KMH gav sig i kast med att tycka att dom är förmer än andra länders kulturer.Hur ska man gå till väga för att dom statliga kulturbidragen ska hamna där dom bättre kommer till användning och nytta för flera personer. Är väl egentligen frågan som den här tråden kanske försöker få besvarad......
Ursäkta långt inlägg.
Nu ska jag gå till Posten.//Jan
