Bakgrund: Jag har precis (några dar-precis) börjat lära mig att spela bas. Jag köpte ett fint startpaket från Squire med en P-bas-variant och en liten stärkare. Spelade gitarr (halvintresserat..) för 12-13 år sen, men det blev aldrig nånting riktigt av det. Men nu tänkte jag lära mig spela bas! Mest för att jag alltid lyssnat på RHCP, Sly och familjestenen, Jamiroquai, Primus och annat funkigt där basen haft en framträdande roll. Så nu jävlar!
Men så kommer den där griniga jäveln som inte fått sig ett nyp på nåt år eller två och häver ur sig:
"Är inte du för gammal för att lära dig spela bas och spela i band? Borde du väl tänkt på innan? Borde inte du fundera på att skaffa familj, hus, bla bla bla osv."
Mja, vad säger man? Jag mumlade nåt ohörbart om hur gick det egentligen med den där donnan han hade på kroken sist och struntade i det.
Men tanken stannade ändå kvar. Jag är 27, fyller 28 i år, och befinner mig enligt min egen uppfattning i ganska skön ålder; ett barn med VISA-kort.
Inte för jag bryr om vad någon annan säger att jag ska eller inte ska göra, har han kanske lite rätt. Många av mina polare runt omkring börjar skaffa barn och "har inte tid att ränna på krogen hela helgerna". Och därmed antagligen kanske inte lust/tid/ork att spela med mig (Vi är ett litet gäng som hade planer på att starta band för cirkus 7 år sen), eller stötta mig i mitt lärande. Jag har på ett par dar fått jävligt ont i fingrarna, lärt mig lite skalor och var tonerna sitter och heter, samt ett par enklare basgångar. Det är roligt, och jag tänkte inte sluta. Det kommer väl ta ett tag, men jag har inte bråttom. Jag kommer vilja spela i nåt band så småningom, och hur jag löser det vet jag inte just nu. Men iaf; ni som börjar mogna till, så att säga, hur tänker ni?
Hej förresten!
/Andreas
Presentation hittas i presentationstforumet. Tjo!
