Välkommen Sven, inspirerande första inlägg.
Nu finns det inget som kan bli fel längre, bara lite udda i sitt sammanhang
Jag har också tänkt i banorna att nu ska det här bli så jävla bra, inte ett fel och allt ska bli 100. Men så kommer det någon felton, fel timing eller annat som man kan hänga upp sig på och tycka att där gick det åt helvete. Bland det första jag fick höra när jag började spela i band var att "Sluta aldrig spela" med betydelsen att kör du i diket så stanna inte utan gasa och styr så du kommer upp på vägen igen. Inte helt lätt alltid men en ganska bra regel. Stannar trummor eller bas så märks det mer tydligt att något hände.
Ett exempel i mitt fall var när vi körde en gammal motownlåt och jag kom bort mig rätt bra vid ett tillfälle. Efteråt så hade trummisen stått och pratat med en kille (som var basist) som hade sagt att han hade blivit impad av mig. Det kändes ju lite bra att få lite beröm så jag frågade om det var något speciellt han hade sagt. "Att du inte slutade spela i motownlåten". Det var väl inte alla toner som var fel men jag spelade väl rytmen och det höll trots allt ihop det om än lite "udda". Jag kan också utmana mig själv ibland genom att testa saker live som jag inte har riktigt koll på

Inte så jag sabbar en massa låtar och så men för att få lite mer spänning i vissa fall. Men det är klart att om jag ska börja anamma att inget blir fel och testa en massa saker hit och dit så blir det mer och mer läge att börja spela jazz
Ha det bra och hoppas ni får spela mycket i sommar.
I år tror jag att jag ska träna på att få fingrarna att låta mer vintage, kanske lite relicad tumme också.
Sen är man med på riktigt
