Hånken skrev:Kanske därför de flesta Warwick är så j-la obalanserade när man spelar? Vet inte, men de hals-dyker innan man har satt på sig basen, nästan. Och får ont i grepphanden p g a att man måste koncentrera sig att hålla basen upprätt i linje hela tiden. Några döda toner har de kanske inte, men maken till oergonomiskt design får man leta efter. Kort hals tunga stämskruvar? Hellre har jag en bas med död ton då isåfall och undviker att spela den. Om jag måste tvingas välja. Men där finns en massa andra märken med huvud och bra balans (läs; ej kort hals eller tunga stämskruvar) och inte några deadspots.
Alltså, är jag en sådan som inte kan tänka mig en ascool och fräck design på en bas, om den ändå är trög som en traktor att spela på, eller får en massa andra egenheter som blir ohanterliga. Ex de flesta Warwick/Alembic. Även om designen är gjord för att eliminera döda/stumma toner. Utseende kommer i andra, tredje hand, speciellt om den envisas med att vara "vintage" eller gjord på traditionellt sätt. Ljudet först, spelbarheten och ergonomin sen, sedan först i tredje hand utseendet. Om det behövs huvudlöst för att rätta till ljudet, så låt gå för det. Men låter inte det gå till överdrift. Har en kompis som provar alla basar på följande sätt:
Han sätter sig ner med basen och lägger den i knäet, sedan släpper han händerna. Tippar basen över på huvudsidan lägger han den ifrån sig och vill inte ens provspela mer. Ligger den kvar i knäet (balans) fortsätter han testa den. Det är lite väl snobbigt och overkill enligt mig. Har man en STRAP på sig och står upp kan man få rätt på balansen i alla fall. Men men each to their own som engelsmannen säger.
Men i stort sett tycker jag det är problem om en bas har ett huvud som tillsammans med stämskruvarna är tyngre än kroppen med alla pickuper/metall i stall/kontroller och så vidare. Det är ju dock rätt många som är det. Kan tänka mig att en sån konstruktion alltid är känsligare för skador i hals, och om basen skulle ramla eller stötas i någonting i sitt case så är den känsligare för huvudskador och halsskador. Men det är nog en annan tråd och annan diskussion.
/Hånken
Vad spelar du på för bas/basar?
Med kort hals så menar jag halsen på en vanlig Fender. Har den en dead spot på 7e bandet på G-strängen så brukar den inte återkomma på 12e bandet på D-strängen. Där är halsen tillräckligt styv tack vare att halsinfästningen är den den är, för att den inte ska självresonera och släcka ut tonen. Kombinerat med vikten från stämskruvarna som dämpar vibrationerna i ändträet så blir det mindre problem med dead spots, än t ex på en warwick som har halsinfästningen lång bak och har lätta stämmisar. Sitter dead spoten på 2a bandet så kommer den garanterat återkomma på 7e bandet på D-strängen. Det stora problemet med dead spots för min del, är inte bara själva dead spoten, utan att tonerna direkt under och ovanför, också har lite sämre sustain. Så hamnar dead spoten på 5-7 bandet på en Fender så det bara där det kommer att vara dött.
Jag har också experimenterat mycket med ett par av mina basar, bytt stall, stämmisar, hängt på vikter mm för att ta reda vad det är som gör vad och allt jag skriver här är en summa av mina upptäckter. Och varje gång jag gör en ny förändring så upptäcker jag en ny sak. Men det är inte aktuellt att såga av huvudet, eftersom de huvudlösa basarna jag testat har haft dead spots. Även de helt i grafit.
Warwick har lika mycket eller mer problem med dead spots som alla andra basar och är för mig väldigt obekväma basar, men för någon annan så är de kanon. Måste också inflika att nästa alla instrument jag någonsin provat har problem med resonansfrekvenser, allt från pianon, trummor, basar gitarrer osv osv. Den enda basen jag testat som inte har haft någon direkt märkbar deadspot, var en Alembic.
Balansen är som sagt otroligt viktig, gäller att göra varje del av basen en kompromiss mellan ton, balans, vikt och utseende. Varje del påverkar en annan och jag tror inte det går att bygga en bas som är "perfekt".
Mina basar är inte perfekta, en är för lätt, en är för tung, en annan har för smalt strängmellanrum, den ena är för bright, den andra är för dov osv, men de är olika och har olika för och nackdelar. Lär man sig dem, så lär man sig hur man ska spela på varje instrument för att få det bästa ur dem.
Vissa basister märker inte ens av dead spots på sina instrument, medan jag som är ganska känslig för var de sitter, hittar dem på en gång.