Ahab skrev:JanTheWhite skrev:Ahab skrev:JanTheWhite skrev:Försvaret har nog dock en något förvriden bild av verkligheten.....

Om kartan och terrängen inte överensstämmer så gäller kartan

Om kartan inte överensstämmer med VERKLIGHETEN så är det kartan som gäller....

Haha, avslöjad!
Varken vapenvägrare eller psyksjuk, men denna pojken har inte blivit militärt skolad.
Då måste det innebära att du är så pass
ung att du varken behövde skylla på psykisk ohälsa eller sitta på kåken för att slippa.
Jag gjorde faktiskt lumpen i tre dagar på I11 i Växjö. Först sökte jag vapenfri och fick avslag och överklagade två gånger utan framgång sen tjatade jag till mig en helt ny vapenfriutredning till och fick avslag ännu en gång. Sen vart jag utomlands och spelade i över ett år och sen pluggade jag musik i Malmö och sen hann tiden ikapp och försvarsmyndigheten knackade på dörren och överlämnade ett papper där det stod att jag skulle infinna mig på I11 i Växjö ett visst datum. Då hade jag hunnit fylla 24. Alla andra var typ 18 och jag var äldre än alla gruppbefäl och dom flesta vanliga befäl också. Jag hade ju inte tänkt mig att stanna kvar så jag blev inte utrustad helt och hållet vad det gäller kläder. Jag fick en grön skjorta, ett par gröna byxor och en grön liten konstig huvudbonad sen klev jag omkring i min privata illröda dunjacka (detta var i januari) och ett par hyffsat skrikigt röda kängor. Klädseln var "reglementsvidrig", fick jag höra så fort ett befäl fick syn på mig. Detta yttrades oftast i en ganska decibelstark ton. Dom skrek, helt enkelt. Mitt på kaserngården var det en sten inlagd i marken med Sveriges tre kronor på och den fick man av någon anledning inte kliva på. Nu råkade den ligga mitt emellan matsalen och den kasern där jag bodde så jag klev på den minst sex gånger om dagen. En gång på väg till frukost, en gång på väg från frukost, en gång på väg till lunchen, en gång på väg från lunchen, en gång på väg till middag och en gång på väg från middag. Detta retade befälen än mer än att min klädsel var "reglementsvidrig". Så fort jag klivit på stenen tog det hus i helvete. Då vart det decibelstark tillrättavisning. Och när dom ändå höll på så påpekade dom i brysk ton att min klädsel var "reglementsvidrig". Jag fick höra ordet "reglementsvidrig" otroligt många gånger under dom där tre dagarna. Jag var med på en ena övning. Vi skulle lära oss att marschera. Att gå i takt. Det måste sett ganska roligt ut med en illröd fläck mitt i allt det gröna när vi spatserade runt. Innan jag ryckte in så hade jag ju turnerat en hel del, spelat med några namnkunniga artister och pluggat musik och detta spred sig ganska fort. Även till befälen visade det sig. Befälen gör ju sitt bästa för att sätta rekryter på plats initialt för att påvisa vem det är som bestämmer så under marschövningen stannade befälet som ledde övningen och skällde ut hela gruppen. Detta hände alltid efter att han själv hoppat ur takt. Han vrålade "HALT!" och sen vart det utskällning där han skrek att vi var oduglingar som inte ens kunde marschera i tempo och att han själv var den som lämnat takten genom att göra ett litet skutt nämnde han inte. Jag gick ganska långt fram i ledet och såg vad han gjorde varje gång och jag har öron att lyssna med så jag hörde ett hyffsat gemensamt tramp av marscherande fötter. OCH jag har bra takt och tempokänsla. Efter att befälet skällt ut hela gruppen för fjärde gången gick jag ur ledet och bad om ursäkt och konstaterade något i linje med att:
"Men det är ju DU som inte går i takt". I det skeendet klarade inte befälet av att säga emot en musikstuderande snubbe som vunnit Rock-SM, turnérat i USA, Kanada, Japan och en hel del länder runt i Europa, iklädd en illröd dunjacka och som även var äldre än han var. Så han stammade lite och avbröt sen övningen. En kvart senare blev jag hemskickad.
//J